Bajen vs Halmstad

Så var det dags för match igen! Denna gången mötte Bajen Halmstad och jag hade tillgång till båda säsongsbiljetterna. Början av dagen var regning och blåsig, men när matchen väl började så kikade solen fram, som den så ofta gör när det spelas på Söderstadion. Matchen i sig var ingen höjdare, Bajen har förlorat många bra spelare under kort tid, det var ett jämnt motstånd och även om jag givetvis är partisk så måste jag även påpeka att domarens insats var under all kritik och det var mycket missnöje på läktaren över detta. Det blåstes lite väl ofta till frispark och domare som dömer så riskerar att döma sönder matchen.

Trots allt var det skönt att få komma ut, sitta på Söder-stadion och insupa den underbara atmosfären och få återse gamla bekanta (nu låter det som att jag inte har varit på match på evigheter men i själva verket så var det inte så länge sedan). Jag tycker att det är så trist att det i media enbart är skriverier om läktarvåld och huliganer, att de inte kan vara mer nyanserade. Visst förekommer det och det är otroligt trist, men det finns så mycket kärlek på läktaren också! Sötnosen i bild ovan är redan en gedigen Bajare, hon är på nästan varje match tillsammans med sin pappa och har varit det under åtminstone ett par års tid. Hon tröttnar lätt på att sitta still under en längre period (men vilket barn skulle inte göra det?), då springer hon istället upp och ner i trapporna och försöker fånga pappas uppmärksamhet. Vid ett tillfälle för något år sedan hade hon en pojke med sig som uppskattningsvis var i samma ålder. De såg så söta ut tillsammans i sina Hammarbyoutfits och de delade även samma Bajenhalsduk. Det var ett riktigt "Kodak moment".

En till hängiven Bajensupporter är den äldre man som sitter precis ovanför våra platser. Han har många års erfarenhet av att vara en trogen Bajare med allt vad det innebär. Han lever och andas Hammarby för mig, han personifierar Bajens atmosfär. Han har suttit på samma plats i hur många år som helst. Jag känner inte till så mycket mer än vad man har snappat upp vid något tillfälle när han har pratat med supportrarna bredvid, men vad jag har förstått så har det nyligen skrivits en artikel om honom och hans engagemang i Bajen i någon lokaltidning.
Det jag känner till är att han är en riktig krutgubbe, han missar aldrig en match och han sprang marathon årligen fram tills nyligen. Han har med sig en sittdyna som han sitter på varje match och numera (och sedan något år tillbaka) så tar han alltid med ett program till oss. Han hör lite dåligt, men konverserar gärna om matchen och han är nästan alltid glad (förutom när domaren dömer felaktigt förstås ;)). Han verkar vara en väldigt varm och omtänksam person och jag hoppas innerligen att han kommer att vara kvar på samma plats på Söderstadion i många år till!

Min bror Micke som var på förra matchen berättade för mig tidigare idag när vi möttes upp för att jag skulle få biljetterna att "gubben" hade frågat efter mig och undrat vad "de vanliga" hade tagit vägen. Micke sa också att han säkerligen skulle bli glad att återse mig och jag fick mycket riktigtett stort leende, en kram och ett program direkt när jag kom på plats! Ja, det finns många höjdpunkter och glädjeämnen på Söderstadion. Inte minst blir man varm i hjärtat när man ser alla "Bajare på tillväxt". Intill är ett foto på en av dessa underverk, en liten framåt grabb som sprang omkring och försökte krama folks ben innan hans mamma hindrade honom. Han hade då redan fått syn på en man som drack öl och han verkade tråna (!) efter denna. Han kunde inte slita blicken från glaset och sträckte ut armarna för att försöka nå fram till drycken, men utan framgång. Att han börjar tråna efter livets elixir redan nu tyder ju på att han kommer att bli en riktig Hammarbyare när han blir stor! ;)

Åter till matchen. Slut-resultatet blev trista 0-0, en händelserik match men det syntes inte på måltavlan. Halmstad hade samlat ihop alla sina fans (fotot nedan) och satt dem på en buss till Söders höjder, jag tror jag räknade till ca 30 st på arenan denna gång... ;)

Trots ett tråkigt resultat och en något "sönderblåst" match så är jag så glad över att få vara på plats på Söderstadion igen! För att få andas in alla dofter, få njuta av ögonblicket och känslan, den där intensiva känslan av outtömlig kärlek, stolthet och en form av patriotism för sitt lag! Att få skrika av sig lite (på gott & ont), att få utlopp för dolda aggressioner utan att skämmas och att få sjunga ut sitt hjärta utan att tänka på att det låter förj*t! Att få ta ton till Kentas "Just idag är jag stark" med Bajenhalsduken på topp och en hand på hjärtat och verkligen bara... känna. Åh, vad jag älskar att gå på Söderstadion!

Det tycker jag att media ska skriva om... ;)