Mardröm!

I natt hade jag en hemsk mardröm, den var så verklighetstrogen och intensiv att jag vaknade gråtandes. I drömmen var jag i min lägenhet, i badrummet. Jag hade börjat tappa upp ett bad i badkaret samtidigt som jag stod och sköljde vatten i handfatet och tvättade ansiktet. Plötsligt upptäckte jag att badkaret var mer än överfullt, vattnet hade, hur ska jag beskriva det här, stigit ovanför badkaret utan att rinna ut i avloppet. Det hade istället bildat någon slags osynlig vägg mot handfatet, så där jag stod var det torrt, men precis intill var vattennivån högre än mig själv. Vattnet rann fortfarande i kranen i badkaret och jag förstod att jag var tvungen att försöka stänga av kranen innan katastrofen var ett faktum. Så jag tog ett djupt andetag och gick in i bubblan av vatten. När jag träder in spricker bubblan och vatten forsar ut i hela badrummet och fyller badrummet upp till midjan i vatten. Till min fasa ser jag att vattnet sipprar ut under badrumsdörren och in i resten av lägenheten. Jag öppnar dörren och springer ut...

Utanför badrummet möts jag av en lägenhet i kaos. Det är vatten överallt! Och det ser ut som att vattnet varit där länge, golvet är helt förstört - i vardgsrummet har lacken försvunnit från det nylackade golvet och det är fläckigt av mögel. I sovrummet, köket, hallen och korridoren där jag lagt laminat har det på vissa ställen brytits upp och flyter nu omkring i det meterhöga vattnet. På väggarna sipprar färg, mina fina nymålade stockholmsvita väggar är nu inte längre vita utan helt fläckiga, de gamla tapeterna syns igenom på sina ställen. Hela väggarna upp till tak är förstörda (hur nu det gått till med meterhögt vatten - man kan ju inte påstå att drömmar är logiska)... Den första tanken är "försäkringsbolaget kommer att täcka skadorna" och den andra är: "NEJ! Jag orkar inte med en renovering till!"... Som tur var vaknade jag precis därefter, dock med tårdränkta kinder och en sorglig känsla. Skönt att renoveringen snart är klar, jag tror att det blivit lite intensivt den senaste tiden. ;)

Vilken generation tillhör du?

Jag brukar inte göra självtest, jag vet ju att det för det mesta inte stämmer alls och om det väl stämmer så är det inte direkt några revolutionerande nyheter man får fram. Men nu fanns det ett test i Metro i morse som testar vilken generation man tillhör och ja, jag hade inget bättre för mig. Visst är det banalt och på gränsen till fördomsfullt, men här är det:

Testa dig själv
Vilket årtionde tillhör du?

Kommunikation:
a) Jag pratar om mig själv i tredje person.
b) Jag har provat på heta linjen.
c) Jag uttrycker mig på debattsidorna.
d) Jag går inte hemifrån utan min mobil.
e) Jag kan telefonnummer utantill.
f) Jag presenterar mig alltid med för- och efternamn.

Typord:
a) Lurig, neger, guldkorn.
b) Typ, shit, grym.
c) Sprillans, och?, det är en annan femma.
d) Hippa, maskineriet, förtjusande.
e) Jycke, fruntimmer, vederbörande.
f) Man, fränt, måhända.

Populärkultur
a) Folkets park.
b) Spice Girls.
c) 5 myror är fler än 4 elefanter.
d) Sean Connery.
e) Frukostklubben.
f) Barbie.

Räkna ihop vilken generation du egentligen tillhör genom att svara på frågorna och sedan kika här:

Kommunikation:
a) 40 b) 70 c) 50
d) 80 e) 60 f) 30
Typord:
a) 50 b) 80 c) 60
d) 40 e) 30 f) 70
Populärkultur:
a) 30 b) 80 c) 70
d) 50 e) 40 f) 60

Vissa av svaren kan ju diskuteras om vilken generation de främst hör hemma i... Men mitt svar blev ändå övervägande 80-talist! Nu är jag ju 70-talist men så nära 80 man kan komma utan att riktigt vara där, så jag kanske ändå känner mig mer hemma bland 80-talarna. Jag menar... fränt och måhända? Det är inte ord jag använder dagligen direkt. Typ.

DET KLIAR!

Jag håller på att bli galen! Det kliar som bara den på operationssåret, jag vill bara riva ordentligt med mina naglar där, länge och väl... Jag dagdrömmer om hur det skulle kännas, hur beröringen skulle få kliandet att lätta, sakta men säkert och vilken otrolig lättnad som skulle infinna sig. Lugn och ro, frid. Men jag får inte! Jag försöker att klia lite runt om, där tejpen suttit innan den började lossna och jag slutligen rev loss allt, men det är inte tillräckligt! Gah!

Operation avklarad

Igår var det äntligen dags för operationen jag väntat så länge på. Jag åkte kommunalt till jobbet på morgonen och sen kom Fredrik (<3) och hämtade mig på jobbet vid kl 14 och skjutsade mig till SÖS. Vi fick sitta och vänta ett tag på två olika avdelningar innan det var dags. När jag kom in i operationssalen möttes jag av 2 kirurger och 2 sköterskor, snacka om uppassad! Jag fick lägga mig ner på britsen och sedan blev jag bedövad under armen med ett flertal sprutor. När känseln försvunnit började den ena kirurgen skära bort ärrvävnad. De dränerade och skar bort allt som skulle bort och sedan brände de operationssåret med en "elektrisk pincett". Det sprakade och började ryka från den och de ena sköterskan sa att hon tyckte alltid att det luktade cheese doodles, men jag håller inte riktigt med om det... Efter det syddes såret igen med 3 stygn som jag måste ta bort om 14 dagar.

Ingreppet var en lite skrämmande upplevelse, det är rätt läskigt att få vara vaken under tiden. Jag fick höra en del kommentarer som jag hade kunnat klara mig utan (exempelvis sa den ena kirurgen till den andre: "Skär där... Nej! Inte SÅ djupt!"). Men utöver det faktumet att jag hade föredragit att inte höra vad de sa, eller höra läten från utrustningen när de höll på så var det ett snabbt och smärtfritt ingrepp. Det var först senare på kvällen när bedövningen började släppa som jag kände smärta, då bultade, brände och sved det. Smärtan är något bättre idag men går lite i vågor. Som tur är har jag kunnat vara hemma från jobbet idag så jag har tagit det lugnt och myst omkring i en stor rymlig t-shirt som inte klämmer åt på såret. Ikväll ska jag ta bort en del av bandaget och då kommer det förhoppningsvis att bli lättare att röra armen sedan.

No more tjock-TV!

I tisdags åkte jag på en dunderförkylning. Jag klarade av den arbetsdagen, men på kvällen däckade jag i soffan trots att Magnus var här & kämpade med golvet. Kändes ju mindre bra att jag låg och slaggade då, men det fanns inte en gnutta energi kvar i kroppen. Resten av veckan har jag varit hemma från jobbet och först idag, söndag börjar det kännas mer stabilt. Jag hostar fortfarande mycket, speciellt på nätterna så det blir inte mycket sömn. Men ingen feber, knappt någon snuva kvar och bra mycket piggare!

I torsdags passade jag på att lägga ut en annons på Blocket för min gamla "tjock-TV". En 32" Panasonic från 2005 som funkade alldeles utmärkt, men vägde 60 kg och tog mycket plats. Fredrik har flyttat hit sin 40" Sony LCD och då fanns det inte någon mening med att ha min kvar. Jag trodde att det skulle bli svårt att sälja TV:n och jag har under några veckors tid spanat in marknaden och sett att de flesta i den storleken säljs för runt femhundringen. Så jag la ut en annons med försäljningspriset 600 kr på eftermiddagen. En timme senare kom första samtalet från en kvinna som var intresserad av att köpa den till hennes barn. Efter det avlöste samtalen, smsen (fick t.o.m. sms mitt i natten) och mailen varandra. Den första intressenten blev dock även den person som slutligen köpte TV:n. Hon kom över på fredag förmiddag och hade som tur var med sig en stor skåpbil med "hiss" och en vagn som vi kunde lasta TV:n på. Så det gick verkligen rekordsnabbt att bli av med den! Nu har vi börjat använda Fredriks TV och den är ju 100 ggr bättre!

Gamla Tjock-TV:n

Fortsättning renovering part II

Nu har renoveringen verkligen tagit fart! Förra lördagen kom min underbara kollega Linda ("Junior") över och hjälpte mig och Fredrik med förberedningarna inför spacklingen. Hon hyvlade tapetvådskanter och tejpade i oändlighet medan jag och Fredrik demolerade socklar, tog bort alla eluttag, lampknappar och telefonuttag och påbörjade spacklingen. Givetvis råkade klantiga jag få en rejäl elstöt när jag skulle illustrera för Fredrik hur han skulle tejpa ovanpå det öppna eluttaget, jag la helt enkelt handen över hela uttaget och blev ytterst förvånad när elen for igenom min kropp ;). Förutom detta var arbetet relativt incidentfritt. Vid 16-tiden var jag själv kvar och jag spacklade köket, hallen och korridoren och jag var klar först strax innan midnatt.

På söndagen började vi tidigt med att tejpa klart, spackla ytterligare på vissa ställen och sedan börja måla. Per var en stjärna och ställde upp med att hjälpa till att måla första omgången. Det var mycket detaljmålning då det är flera kanter som inte rollern kom åt i köket, hallen och korridoren. Efter att första målningen var klar bjöd Linda på middag hemma hos henne (tack!). En skön paus från spackeldammet och lukten av målarfärg och en fantastiskt god lasagne! Det var så skönt att få sitta ner en stund, fötterna, ryggen och axlarna värkte som bara den, det blev inte många pauser när vi jobbade. Efter att vi kom hem målade vi omgång nr 2 och kom i säng par timmar efter midnatt.

På måndag kväll efter jobbet kom Magnus förbi. Vi åt en god middag på Piloten och sedan satte han igång med att lägga golv i kök och korridor. Arbetet fortsatte tisdag kväll fram till sent på natten och nu är det nytt fint golv i hela korridoren och nästan hela köket! Bara lite golvläggning kvar i köket och sedan hallen. Magnus kom med idén att lägga golvet kring golv- och tacksockeln i köket också. Lite svårt att förklara i text, men när det väl är klart kommer givetvis foton! Förutom det kvarvarande golvet återstår att lägga socklar, lister, montera nya eluttag, telefonuttag samt lampknappar. Efter det ska vi byta ut dörrarna i lägenheten och ordna persienner i köket. Sedan får vi se hur mycket pengar som finns kvar i kassan! Jag vill definitivt byta ut handtagen i köket och det hade varit fint att måla om köksluckorna också. Men en sak i taget. Nu vill jag främst bli klar med golv och lister i köket så att vi kan börja flytta tillbaka möblerna, för nu står allt i vardagsrummet och det är lite väl trångt. Lite foton:

KÖKET

Köket innan renovering.
Spacklat!
Per målar köket.
Med ett leende på läpparna.
Målat kök.

"KORRIDOREN"

Korridoren innan renoveringen.
Här tog vi bort de väggfasta garderoberna.
Så här såg det ut under skåpen. Inget golv och ingen tapet bakom.
Spacklat. Mycket spackeldamm!
Fredrik målar.
Per har klottrat...

HALLEN

Hallinredningen innan renovering.
Hatthyllan.
Så här såg det ut under och bakom det väggfasta skåpet.
Mycket spackel krävdes här.
Spacklat och målning påbörjad.
Nu har Per varit framme och klottrat igen. Lite sött var det ju, men det blev dessvärre jobbigt att ta bort då bokstäverna hunnit torka innan det var dags för målning.

GOLVET

Den läckra gamla plastmattan.
Det nya golvet som ska läggas i kök & korridor.
Det gamla golvet kontra det nya!
Första plankan lagd!
Magnus jobbar hårt!
Väldigt hårt.
Många kanter så golvet måste sågas till ordentligt.
Mellan korridor och kök.
Så här långt har vi kommit so far.

Renovering part II

Nu har jag tagit tag i detta med renoveringen på nytt, finally. Denna veckan har jag och Fredrik slitit med att röja ut hela köket, hallen och "korridoren" på möbler & prylar. Två väggfasta garderober har vi demolerat till små delar och slängt, vi har rensat ut en bokhylla, flyttat bokhylla, förvaringsmöbler, skrivbord, matbord & stolar m.m. Nu ekar det i köket! Ikväll drar jag och Fredrik till Fredells för att hämta golv och shoppa nödvändighter. Imorgon bitti börjar vi med att förbereda för spackling, riva bort lister, tejpa i evighet, skära bort tapetvådskanter och slutligen spackla. På söndag och måndag hoppas jag hinna med all den målning som behövs. Vi får se hur det går, foton kommer senare!

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk

Har precis kommit hem från ytterligare ett besök på sjukhuset. Denna gången handlade det om mina biverkningar igen. Jag satt och funderade häromdagen på hur länge jag sökt hjälp och hur många läkare jag träffat längs vägen för enbart dessa besvär. Jag kom fram till att snart har det gått 2 år sedan problemen uppstod, ca 1 år sedan jag började söka hjälp och 10 (!) läkare har pratat med mig, tittat, klämt, känt, stuckit och petat på mig. Jag har fått ringa runt, boka tider, åka fram och tillbaka, ringa upp igen och tjata mig till att få hjälp. Jag har testat minst 5 olika mediciner och några salvor på det, utan resultat. Nu hoppas jag på att det här kommer att få ett slut snart.

I förra veckan ringde jag upp till Kirurgmottagningen och frågade varför jag inte blivit kallad till operation än och då får jag prata med en kirurg som läste innantill och sa att "proverna ser ju bra ut, vad mer vill du veta?"... Eh, jag skulle ju få en kallelse? Hon gick i alla fall med på ett återbesök och det var det jag var på idag. Efter att hon också klämt och känt, tagit prover, frågat massvis, konsulterat en annan kirurg osv så fick jag äntligen besked om att de ska göra en operation! Inte riktigt den operation som det pratades om från början, men de vill i alla fall (blunda nu syrran - vet att du inte vill läsa sånt här) skära bort en del infekterad hud som vägrar läka. Så (nu går det bra att läsa igen, ziz) nu kommer jag att få en kallelse till operation om ca 3 veckor. Kirurgen ville tydligen ha med en annan kirurg som hon diskuterat mitt fall med vid ingreppet och han var åter på plats först den veckan. Så nu måste jag sätta ordentlig fart med renoveringen, kommer att få lite svårigheter att röra mig ordentligt efter operationen.