Augustikryssning

Under veckan som har gått har jag, förutom att jag har jobbat mestadels pysslat hemma (oljat bord, stolar, målat stolar, rensat avlopp, städat osv) samt förberett mig för att åka på kryssning (klippt håret, solat osv). I fredags var det dags. Jag, Josefin och Tina möttes upp av Ingela utanför dörrarna till jobbet och vi fick åka i Ingelas bil till båten. Båten gick kl 18 och vi hade bokat bord i deras a la carte restaurang (Food Garden) vid samma tidpunkt, så vi hann inte mer än slänga ifrån oss väskorna nere i hytten innan det var dags att påbörja kvällen som inleddes med fördrinkar och en fantastiskt god middag. Jag åt kalventrecote med tomat och mozarellainbakad potatis, köttet var perfekt och potatisen mycket välsmakande.

Efter att vi suttit ner, ätit och druckit tog vi oss till tax freen där vi inhandlade kvällens dricka och även en del annat smått och gott. Sedan bar det av till hytten. I hytten gjorde vi oss iordning i lugn takt, drack, pratade och lyssnade på musik. Jag upprättade även en del regler för kvällen så Josefin hade fått svaret ”Följ reglerna” i vår svarsbok (svarsboken innehåller precis som namnet antyder enbart svar, frågorna får man ställa själv) på jobbet. Mitt svar hade varit ”tänk praktiskt”, så då inledde jag alltså med följande regler:

# 1 Det finns inga regler.
# 2 Följ alltid regel nr 1.
# 3 Take every change you get.
# 4 (tillkom vid 1-snåret när Josefin tyckte att det var passande att gå & lägga sig) Ingen läggdags innan kl 03:00!!

Men Josefin var trogen sitt svar hela kvällen och följde helt enkelt regel nr 1 (och 2). Innan det var dags för det hände dock en massa annat. Vi upptäckte när vi var nere i hytten och gjorde oss iordning att helt plötsligt var kl 23:30! Jag hade vid tillfället inte ens valt kläder, så att klockan hunnit bli så mycket kom som något av en chock. Vi stressade på och begav oss strax därefter till Fun Club. Där tillbringade vi kvällen med glada, öppna, sociala och underliga människor. Vi lyckades tappa bort varandra, oss själva, hitta varandra igen, dricka, äta, skratta...

Något jag aldrig slutar förundras över på dessa båtar är mixen av människor. Alla åldrar och stilar är i princip representerade där och alla (ja, nästan iaf) är så öppna och pratglada. Gränser suddas ut, vett kastas ut genom rutan och folk gör de konstigaste saker, sådant som ingen skulle våga göra i land. Cinderella måste vara en av de värsta partybåtarna, vissa andra jag har åkt har det varit mer ”städat” på. Men Cinderella kan man lita på, där finns faktiskt nästintill inga regler. Killarna i hytten bredvid oss hade shoppingvagnsrace tidigt på lördagsmorgonen, folk stöter på varandra till höger & vänster och man blir ständigt överraskad av hur människor beter sig och vad man kan hitta på de mest udda ställen på båten.

Vi hade i alla fall väldigt kul, Jossan somnade först, sen Tina och kort därefter jag (kom i säng runt 03:30). Ingela var ute och surrade ett tag till och jag sov så djupt när hon kom in i hytten att jag inte ens vaknade när hon kom tillbaka. Dagen därpå, på lördagen tog vi det lugnt på förmiddagen och åt sedan buffé vid kl 13. Buffén var sisådär när det gäller utbudet, men man är oftast inte så kräsen dagen efter, det var gott att få mat i sig. Efter lite mer tax free shopping var vi åter i land, lite tröttare, lite blekare och med lite tyngre packning än när vi gick på båten ett dygn tidigare.

På söndagen var jag flitig och målade stol, tvättade, packade upp, diskade osv. På kvällen hämtade jag upp Maria & Satine och vi åkte över till mormor för middag och kortspel. Lika trevligt som vanligt!

Blå Faran farligare än vanligt

I förra veckan började jag lägga märke till att det var svårt att bromsa när jag körde i Blå Faran. På torsdagen var det en ordentlig utmaning att ta sig fram och tillbaka till jobbet då det var först när bromsen trycktes i botten som jag fick någon respons what so ever. Jag kunde pumpa pedalen upp och ner och det lät bara som att jag trampade luft. När pedalen var i botten bromsade hon sakta in, men tryckte jag lite tvärt märkte jag att hon sladdade och att det bara var ett av däcken som reagerade. Att jag klarade mig helskinnad hem den dagen var nog rätt otippat. Så jag bokade tid hos Bildoktorn (Vaksam i Finntorp) där jag med sorg i hjärtat lämnade henne ifrån mig på måndag morgon.

På måndag eftermiddag fick jag samtalet, hon var färdig att ge sig ut på vägarna igen. Jag smet tidigt från jobbet för att möta upp min lilla pärla. Från Farbror bildoktor fick jag höra om vad som hade inträffat, det visade sig att det var en berättelse han var något road av att framföra då han fnissade vid varje sak han tog upp (tror nog att han tyckte att jag var lite tokig som kunnat köra henne så länge med de problemen). Hon hade en läcka i bromsslangen (ursäkta om terminologin inte sitter som den ska) och ALL bromsvätska var slut. Det var tomt. Finito. Schlutt. Bromsbackarna fungerade inte, 3 av 4 var helt kaputt och den fjärde var i princip utsliten den med. Bromsskivorna hade fått massa vätska på sig (och tydligen går de inte att rengöra utan måste bytas ut) och de hade orsakat att bromsen bara sladdade när jag försökte bromsa. Så kära Blå Faran hade lidit länge i det tysta. Men allt byttes ut, vätska fylldes på och hon fick gott om kärlek hos bildoktorn. När jag skulle eskortera henne därifrån fick jag uppleva något nytt, bromsarna tog som bara den! Har aldrig varit med om att de varit så bra, nu hoppas jag att de lever länge till!

Ny dator!

HP M9746

I söndags inhandlades det äntligen en ny dator! Jag har länge funderat på om jag skulle köpa en stationär eller bärbar. Valet föll slutligen på stationär då det inte fanns någon bärbar dator som ens var i närheten när det gäller prestandan. För den datorintresserade kan jag avslöja av bakom chassit på denna döljer sig följande: en fyrkärning processor (AMD Phenom II X4 810), hela 6 GB internminne, en 750 GB SATA-hårddisk och sist men inte minst ett ATI Radeon HD 4650 1024MB/3070MB grafikkort. Utöver det medföljer givetvis dvd-brännare med dual layer, usb-portar osv osv. Jag hittade denna pärla på OnOff där de dessutom har datorrea just nu, så jag blev inte heller helt barskrapad. Min förhoppning är nu att mitt liv ska bli något enklare och att LL ska kunna undvikas helt och hållet. :)

Zandvoort

Igår hittade vi till en väldigt mysig heminredningsbutik i Nacka. Jag hade inte varit där tidigare, men hittat till deras hemsida via en annan blogg. Det visade sig att denna butik gömt sig för mig i hela 10 år och att den dessutom hade rea för närvarande! Lyckan var gjord och jag sprang omkring som en vettvilling och tittade på alla vackra saker de hade där. Otroligt fina saker, både stort och smått. Jag tog det lite försiktigt och inhandlade enbart ett par krukor, ett halsband samt en brödkorg, men jag kunde ha handlat så mycket mer! Den butiken kommer jag definitivt besöka igen!

Deras hemsida: Zandvoort.

30 bast!

Jag passade på att fylla år under semestern också. Den 7:e augusti lämnade jag 20-åren bakom mig och klev in i 30-åren. Jag fick höra en hel del skämt om att nu var det dags att dra fram rullatorn, göra ansiktslyft och injicera mig med botox... Men jag kände mig överraskande nog inte speciellt mycket äldre än dagen innan. ;) Tyvärr fick jag en elak UVI dagen innan födelsedagen så jag fick ta det lugnt med firandet. Jag, Fredrik, Maria och Per käkade en fantastiskt god middag på Bistro Rival vid Mariatorget. Det blev, trots 15 mediciner i kroppen även en del drinkar och öl och vi avslutade kvällen på Old Beefeaters Inn på Götgatsbacken. Jag hade en väldigt trevlig födelsedag!

Dagen efter ordnade jag ett födelsedagsfirande hemma hos mormor för familjen. Jag, Maria, Fredrik och mormor ordnade med mat och dricka och familjen började droppa in runt 17-snåret. Bror Micke kom med barnen och syrran Cathrine och hennes Micke kom från Gotland på besök. Ett efterlängtat återseende! Mamma & pappa var överraskande nog de som kom först denna kväll. Tolv personer var vi allt som allt. En rolig kväll med god mat (om jag får säga det själv), många skratt och en hel del galna upptåg från barnen. Jag fick fantastiska presenter från hela familjen, dels i form av ekonomiska bidrag för att köpa ny dator, dels i form av blommor (en härlig blomma från mamma - kom inte ihåg vad den heter? och en vacker bukett från Ulrika), sedan fick jag också lite köksprylar från bror och upplevelser från mina systrar. Upplevelserna inkluderade en turridning på islandshäst tillsammans med Maria och en "vandring med vargar" på Kolmården från Cathrine & Micke. Det ska bli otroligt kul att få testa på båda upplevelserna!

Detalj dukning:

Denna vackra bukett fick jag från Ulrika:

Denna fina blomma fick jag från mamma & pappa:

Och så fina familjen:
Spillevinken Gustav vill gärna vara med på foto!

Mycket märkligt foto. Gustav springer in i sista sekund vilket orsakar att fokus hamnar på honom, men trots en suddig bild måste jag bara ta med detta foto, jag menar... Vad fasiken gör syrrorna?

Semester!!

Det känns som att den största delen av semestern har tillbringats med att spana efter Smilla, gå på IKEA, Fredells, shoppa i allmänhet och givetvis med att montera möbler, men vi har hunnit med en del annat också. Vi har bland annat varit ute på Vindö och hälsat på mamma & mormor. Där tog vi Görans båt ut på tur och tog en tripp till Ingmarsö. Vi åt en otroligt god sen lunch/tidig middag som mormor & mamma bjussade på. Vädret var inte det bästa just denna dag, men vi hade det väldigt trevligt ändå. Ett biobesök klämde vi in också, en fotbollsmatch m.m.

Den här goda middagen inledde jag semestern med. Färsk sparris inlindade i bacon serverad med en sallad av ruccola, bladspenat, avokado, fetaost, rödlök, balsamico & prosciutto.

Denna fina rosenpelargon inhandlades under semestern:

Renovering part I

Nu under semestern har jag försökt att ta tag i detta med renoveringen på nytt. Svårt att hinna med när man jobbar och kommer hem sent på kvällarna, helgerna räcker inte riktigt till. Första måndagen på semestern (27/7) åkte jag & Fredrik därför till IKEA och beställde ett klädskåp (PAX) som jag så länge längtat efter. Förvaring är verkligen något jag behöver och det var på tiden! Vi beställde ett skåp som täcker hela ena väggen (den vägg där det finns en dörr in till klädkammaren). Skåpet är 2 m brett (en 100- och 2 st 50-stommar) och 2.36 högt. Till skåpet beställde jag skjutdörrar i glas (PAX Tonnes) samt en hel del tillbehör i form av klädhängare, lådor och hyllor. Vi beställde även hemleverans och fick det levererat dagen efter.

På tisdagskvällen började således monteringen. Och vilken montering den krävde! På onsdagen blev vi ju dock avbrutna av att Smilla försvann och det påverkade ju arbetstempot för resten av veckan också. Men skåpet stod helt klart först igår, 5 augusti. Under den tiden har vi skruvat, spikat och svurit om vartannat. Fått åka tillbaka till IKEA för att lådor var felaktiga, för att köpa extra lådor osv. Men nu är det alltså äntligen klart! Nu återstår det bara att börja plocka in allt i det fina och rymliga skåpet.

För övrigt har jag äntligen beställt golv! Beslutet har suttit långt inne, men nu är det alltså fattat! Med oss hem från Fredells fick vi idag golvet till hallen och golv till kök och korridor är beställt. Smått fantastiskt faktiskt. Känns väldigt skönt. Blev lite orolig när killen vi skulle beställa golvet ifrån först inte hittade artikeln i pärmen och pratade om att Tarkett har gjort om hela sitt sortiment... Hade ju varit typiskt om golvet inte hade funnits längre när jag äntligen kommit till skott!

Smilla hemma igen!

Den 29/7 rymde Smilla från Pers lägenhet i Blackeberg. Hon är (tyvärr) expert på att öppna dörrar och hon hade passat på att öppna ytterdörren när Per låg och sov då Per missat att låsa dörren. Tyvärr var även porten öppen då någon granne valt att ställa upp dörren. När Per vaknade upptäckte han att Leya och Nemi satt utanför porten och väntade snällt, men Smilla var spårlöst borta. Han letade hela natten efter henne och dagen därpå ringde han mig. Jag & Fredrik åkte över och letade i timmar efter Smilla, utan resultat. Vi satte även upp lappar i butiker, i portar, på träd och på den lokala pizzerian. Dagarna gick och Per letade efter henne hela tiden och frågade folk runt omkring om de hade sett henne.

Den 2 augusti fick Per äntligen napp. Vi var på väg att skriva ut nya lappar för att sätta upp när Per ringde mig och berättade att han hittat Smilla. Vilken otrolig lättnad! Dagar av oro, gråt, sömnlöshet... Två små pojkar hade observerat en "grå" katt uppe i ett träd och det visade sig att det faktiskt var Smilla! Högt uppe satt hon, i en tall. Det var ca 12 meter upp och mitt i en skogsdunge, så brandmännen kunde inte komma fram med stege för att få ner henne. Per var fast besluten att försöka klättra upp själv, men jag tyckte att det var en mindre bra idé att riskera hans liv för detta uppdrag. Istället satte jag mig framför datorn och googlade. Jag & Fredrik sökte på "trädklättrare" och hittade då för oss tidigare okända begrepp som "arborist" och "sektionsfällning". Från Wiki:

"En arborist är en trädvårdsspecialist som vårdar träd i städer, tätort, trädgårdar, och andra bebyggda miljöer. Arborister arbetar för att träden skall vara säkra, vackra, problemfria och leva länge. Benämningen arborist kommer från det latinska ordet arbor som betyder träd. Personer som arbetar med att beskära och vårda träd kan också kallas trädvårdare, beroende på kompetensnivå. Vid avverkningar kan en arborist plocka ner ett träd i små bitar så att påverkan på omgivningen blir obefintlig. Oftast klättrar arboristen upp i träden med hjälp av rep och säkerhetssele, vilket är skonsamt för trädet och gör det möjligt att nå även svåråtkomliga grenar i trädets krona."

Jag vet att jag tidigare läst artiklar i tidningar och på kattforum om klättrare som räddat katter ur trän. Så jag ringde runt. Jag måste ha ringt runt till minst 20 personer när jag slutligen hittade Roy, på Ranglo Axe HB i Uppsala. Hans svenska var lite knackig, det visade sig senare att han är en britt som nyligen flyttat till Sverige. Roy lät väldigt glad i telefon och han kunde ställa upp med att rädda Smilla, han skulle sätta sig i bilen på en gång. Så vi drog iväg till Per och inväntade Roy som tog sig till Bromma, han var där drygt 1 ½ timme efter samtalet. Roy klättrade upp i trädet utan problem, när han kom upp till Smilla blev hon dock rädd och fortsatte att klättra högre och högre upp i tallen. Grenarna började ta slut när Roy började prata lugnt med henne och fick tillåtelse att klappa henne försiktigt. Han fick henne att slappna av och slutligen lät hon honom ta henne i sin famn. Sedan tog han sig ner långsamt från tallen med Smilla under ena armen och repet i det andra. När Smilla väl kom ner ville hon inte riktigt släppa taget om sin räddare, men efter lite övertalning gjorde hon det tillslut. Roy tog enbart 500 kr för besväret, något som knappt täcker hans resekostnader kan jag tänka mig. Vilken kille! Han var verkligen duktig och väldigt trevlig dessutom.

Smilla 12 meter upp i tallen.

Efter nästan 4 dygn uppe i tallen (vi misstänker att hon suttit där hela tiden) var Smilla lite medtagen, men ändå väldigt pigg. Hon har givetvis magrat en del, men det är ju inte så konstigt när hon inte fått mat eller vatten på flera dagar. Det första hon gjorde när vi släppte henne lös i lägenheten var att springa fram till oss och kela! Inga psykologiska men där inte! Efter att hon fått kela med oss en stund åt och drack hon och några timmar efter det sussade hon gott. Vi passade på att möta upp de två småpojkarna vars tips lett till att vi fått tillbaka vår Smilla. De fick en generös hittelön och deras min när de tog emot den var obetalbar.

Per filmade räddningen och Fredrik har satt ihop början av räddningen och slutet. Mitten av räddningen gick inte att se från marken så bra då han var högt uppe i trädkronan.