Blå Faran back in business!

Ja, tänk vilken uppståndelse det är kring Faran. I söndags åkte mamma & pappa och besökte mig och Fredrik på morgonkvisten. Med hjälp av pappas pålitliga röda Volvo och ett par startkablar version äldre fick vi igång Blå Faran så sakteliga. Jag & Fredrik tog en tur genom Älta till Sickla med Volvon hack i häl. Vår tur var incidentfri och nu fungerar hon igen! Jag har ordnat en tid hos "Bildoktorn" (Vaksam i Fintorp) så att de får titta igenom henne ändå, det känns som att hon kan behöva en hälsokoll.

Äntligen köpt nya bestick!

Jag har länge letat efter nya bestick och har haft en hel del krav på hur de ska se ut och hur de ska vara. Jag vill ha ganska tunga bestick, så att man får rätta känslan, kniven ska ha taggar och sedan skulle det vara en klassisk design, en design som håller. Jag har kollat i massvis av butiker under en längre period, men inte hittat något som har passat.

Tills Per gav sig med i jakten. Per gav mig nämligen i födelsedagspresent att jag skulle få nya bestick. Han hittade besticken "Indra" från ScandinavianDesign på Norrgavel. Vi var där och kikade förra veckan och de stämde perfekt in på mina önskemål! Per stod för notan och nu har jag en bra start med 16 delar (4 av varje). Så gissa vad Linda önskar sig i julklapp...? ;)

Blå Faran har lagt av

Nu har Blå Faran bestämt sig för att det får vara nog. Förra måndagen när jag skulle åka till jobbet vägrade hon att starta. Inte ens en hostning. Det bara klickar när jag vrider på nyckeln och radion går igång och lysena tänds. Men motorn är helt tyst. Jag försökte i åtskilliga minuter, men ingen reaktion alls fick jag. Till slut gav jag upp och Fredrik var snäll och skjutsade mig till jobbet. Han har ställt upp ända sedan dess och skjutsat mig till & från jobbet dagar då det har funkat för oss båda och även skjutsat mig fram och tillbaka till sjukhuset en dag när jag hade fått en besökstid mitt på dagen. Tur att jag har Fredrik! :)

Återupplivningsförsök ska tillämpas, men det blir nog tidigast denna helg jag kan få hjälp med detta. Men jag börjar ju bil rejält trött på att hon ska vara så oberäknelig och opålitlig så fort det är lite fukt i luften... Så kan man ju inte ha det i längden. Så jag har "satt ut en efterlysning" hos bilförsäljaren Magnus att han får hålla koll på om någon lämplig kandidat till mig dyker upp hos honom. ;)

New Moon

I fredags var jag, Fredrik, Per & Christina och såg New Moon. Vi började med att äta en god middag på Texas Burger, sen "rullade" vi till biografen i Sickla för att se New Moon på premiärdagen. Vi var inte ensamma där, men vi höjde klart medelåldern i publiken i alla fall. De flesta som var där var tjejer i yngre tonåren och det märktes under filmens gång. Första tillfället Edward kliver in i filmen skrek alla tonårstjejerna samtidigt som de applåderade och suckade djupt. Det upprepades vid flera tillfällen under bion, speciellt när "Jake" (som för övrigt biffat upp sig rejält inför denna film) drar av sig t-shirten första gången (därefter springer han i princip omkring med naken överkropp genom resten av filmen). Det var en bra bioupplevelse, jag gillar den här typen av film och den var otroligt välgjord. Biosalongerna i Sickla är riktigt bra också, man sitter bekvämt och har bra med benutrymme.

Ibland går saker inte riktigt som man planerat...

Vi fortsätter att kämpa på med renoveringen, ett steg i taget. Vi hinner ju inte med så mycket när vi kommer hem relativt sent på vardagskvällarna och är upptagna på helgerna. Så det går sakta, men vi jobbar på i princip varje kväll. Igår kväll var ett undantag, då beslutade jag att vi skulle ha en "renoveringsfri" kväll. De senaste dagarna har vi nämligen stött på en del motgångar och nu behövde vi en paus.

Det började med att vi spikade upp våra nya dörrfoder runt dörren in till badrummet. Vi latexfogade och fixade så att det blev så fint. När vi sedan monterade ihop en garderob (som dessutom var tvungen att monteras stående för den är så hög att den nästan nuddar taket) som skulle in mellan dörrfodret och en vägg så visade det sig att det funkade inte riktigt, trots att vi mätt så ordentligt. Men tydligen var väggen inte helt rak... Så på vissa ställen fattades det i princip enbart 1 mm, men det räckte för att skåpet inte skulle kunna klämmas in.

Nästa steg var då att riva loss dörrfodrena igen, "skala av" all latexfog, såga till och sedan spika fast dörrfodrena igen, efter att skåpet ställts på plats. På vissa ställen följde lite gammal tapet med från väggen, så det blir att måla till lite på sina ställen senare också. Nu hade vi i alla fall äntligen skåpet på plats! Nu gällde det bara att montera in de tillbehör vi har köpt till skåpet samt montera på dörrarna. Vi började med en skoinsats där det kommer att få plats 16 par skor. Det gick bra, men det tog lång tid och det var mycket pillande. När vi sedan skulle sätta på dörrarna så visade det sig ju givetvis att vi måste flytta på skoinsatsen då den är i vägen för ett av gångjärnen. Det känns verkligen som att vi gör allt i fel ordning just nu. Till råga på allt så upptäckte vi att vi kommer inte att kunna öppna dörrarna för att det sitter en taklampa och ett brandlarm i vägen! Så nu måste vi alltså montera isär, flytta lampa & brandlarm (och då måste vi ju bland annat borra i taket också), sedan montera ihop på nytt. Allt detta jobb för en liten garderobs skull.

Helgen som passerat

I lördags var jag hemma hos min kära syster Maria och hjälpte henne att städa och pyssla lite inför en middagsbjudning. Vi var även och handlade mat på ICA Kvantum i Sickla. Därefter åkte jag hem, duschade, gjorde mig iordning och sen åkte jag och Fredrik direkt in till Intiman på Odenplan. Där mötte vi upp hans föräldrar och så gick vi på teaterföreställningen "Obesvarad kärlek" med Babben Larsson och Loa Falkman. Så här står det om föreställningen på nätet:

"Se Babben Larsson i den sanna komedin om överklasskvinnan Florence Foster Jenkins som älskade opera och som älskade att sjunga. Trots sin passion saknade Florence helt musikalisk begåvning men detta hindrade henne inte från att självsäkert inta några av världens största scener... Hennes ackompanjatör Cosme McMoon, spelad av Loa Falkman, är den kunnige musikern som konfronteras med den helt okunniga "sångerskan" och som här berättar hennes historia."

Föreställningen var alltså baserad på en sann historia. Jag brukar i vanliga fall inte uppskatta teater så mycket, men denna var rätt underhållande och Babben och Loa är ju väldigt kompetenta. Babben var särskilt imponerande när hennes gotländska dialekt slipats bort, det var bara vid ett fåtal tillfällen man kunde urskilja den säregna dialekten. Efter teatern gick vi och åt gott på en italiensk restaurang i närheten.

På söndagen åkte jag och Fredrik till Farsta Centrum. Där gick vi på jakt efter en ny mobiltelefon med abonnemang till mig. Och vi hittade något som jag tror kommer passa mina behov alldeles utmärkt (och lite därtill...). Jag valde 3 som operatör och jag kommer att flytta över mitt hemnummer till mobilen, så slipper jag den kostnaden som det innebär. I abonnemanget har jag en pott där jag dessutom har lagt in en del tilläggstjänster så som att jag kan surfa på mobilen i hög hastighet samt att jag ringer gratis (minutkostnad) till andra med 3 samt till alla fast abonnemang inom Sverige. Till detta abonnemang valde jag en Ericsson Satio, en touchtelefon med bland annat gps, en riktigt häftig kamera (12.1 MP, xenonblixt, autofokus samt ansiktsigenkänning) och mycket mer! Än har jag inte fått börja leka med telefonen (ikväll är den färdigladdad), men här är den:

Blå Faran diggar inte detta väder!

Regn, snöblandat regn, rusk och fukt. Det gillar inte Blå Faran. Tidigare idag hälsade pappa dessutom på mig och Faran på jobbet och han anmärkte lite på rosten som har börjat uppstå på bakluckan, han gav henne en klapp och yttrade de ödesdigra orden: "Det kanske är dags att byta ut henne snart...?". Ingen kvinna vill väl höra det. Man blir först sårad, ledsen. Sen sur, arg och förbannad!

När jag några timmar senare var på väg till Barkarby var måttet rågat, då bestämde hon sig för att demonstrera. Mitt på E18. Hon la helt enkelt av vid ett rödlyse. Vägrade att starta igen. Efter några försök hostade hon sig fram ytterligare några meter men la sen av på nytt vid en busshållplats. Där stod jag sedan, med varningsblinkers på och försökte få liv i Faran i ca 30 minuter. Jag ringde pappa, jag ringde Magnus och fick lite goda råd och telefonnummer till Assistancekåren. Men jag valde att inte ge upp på Faran, trots att hon hostade, harklade och hackade. Och det var dessutom väldigt oroväckande att det lät som en mindre explossion bak i bilen varje gång jag fick igång henne. Men till slut, till slut fick jag henne att rulla iväg. Efter ett besök på Bauhaus i Barkarby (inte hade jag väl tänkt att överge mina ursprunliga planer pga lite missöden på vägen!) så fick jag åka hem och Blå Faran skötte sig hela vägen. Men hon fick sitt budskap levererat - "Don't mess with me".

Visst finns det tankar på att skaffa sig en ny Fara, men Faror är inte så billiga så planerna är inte så allvarliga än så länge. Men en sak vet jag - jag vill att Blå Faran ska få gå ut stridandes, det förtjänar hon! Jag har hört talas om ett race där man får delta med bilar som är värda högst 5ooo kr inklusive eventuella förbättringar inför loppet. När det är Blå Farans dags att besöka bilhimmelm - då vill jag att hon gör det kämpandes, frustandes, stridandes och förhoppningsvis vinnandes! Det vore ett ärofyllt slut för min kära Fara.

Bajen till Superettan

Foto: Andreas L Eriksson

Källa: http://www.hammarbyfotboll.se/

Det har varit klart nu ett tag. Bajen får inte längre stanna kvar i Allsvenskan utan flyttar ner till Superettan. Det känns såklart väldigt trist men har samtidigt inte kommit som någon större överraskning utan det har sakta men säkert smygit sig på. Stämningen i ledningen, på läktaren, på planen, uteblivna resultat, förlorade spelare, skador... Ja, det har varit många tecken längs vägen. Jag hoppas nu att Bajen kan hitta tillbaka till glädjen igen, att de där fejksupportrarna som bara förstör (även kallade huliganer) försvinner från Söderstadion för gott och att de spelare som har god potential (Helg, Armas, Emil m.fl.) får fortsätta utvecklas och får ett stärkt självförtroende i ettan.

Jag och Fredrik såg sista matchen mot Häcken, en match som var betydelselös i tabellen och som slutade med 4 bortdömda mål (3 för Bajen och 1 för Häcken) och ytterligare en förlust i bagaget. Men vi var ändå flera tusen där (bara Bajare!), som trots att säsongen var över för Bajens del, trots att det var många andra spännande matcher som spelades vid samma tillfälle ändå parkerade oss i kylan på Söderstadion. Spelarna tackade publiken för säsongen i början av matchen genom att samtliga spelare klev ut på planen med matchtröjan med nr 12 på (för den oinvigde är det supportrarnas tröja). Och de sista minutrarna reste sig HELA publiken upp, klappade händerna och sjöng tillsammans: "Hammarby, Hammarby Hammary Hammarby!". Då var det inte längre kallt på Söderstadion.