Nemis mysplats

Varje morgon när jag går upp hälsar Nemi mig välkommen till en ny dag genom att följa efter mig vart jag än går. Så fort jag slår mig ner ett ögonblick kommer hon upp i famnen och myser in sig, buffar med nosen i mitt ansikte. När jag sminkar mig i badrummet sitter hon i handfatet och övervakar. När hon slutligen tröttnar lägger hon sig på fårskinnet Ludde i vårt burspråk, där skiner solen in på morgonkvisten. När jag stressar omkring och letar kläder ligger hon där och rullar in sig och bara myyyyyyser. Jag blir så avis på mornarna, tänk om jag kunde stanna kvar och mysa in mig jag med.

Nemi på sin Ludde. Visst är hon vacker?

Nya invånare på balkongen!

Förra veckan anlände första flyttlasset med sommarens balkonginvånare. De slog sig till ro och verkar vara här för att stanna. Åtminstone till hösten, då det är dags att dra till varmare länder. Fotobevis:

Operation - Rädda Fikusen!

När jag flyttade in i den här lägenheten, alltså för lite drygt 11 år sedan (!) så fick jag en stor fin fikus av mormor och morfar. Hon (fikusen alltså) har en väldigt stark överlevnadsinstinkt. Trots att jag ibland missat att vattna och trots otaliga renoveringar har hon kämpat starkt. Hon har till och med överlevt flera kattungekullar. En riktig fighter också!

På senaste tiden (ok, jag erkänner, tillståndet har nog hållit i sig ett ganska bra tag) så har hon varit ledsen. Hon började med att slänga löv här och där i protest. Jag sopade upp dem och noterade missnöjet och ökade bevattningsfrekvensen. Men det var hon inte nöjd med. Hon började hänga och visa tydligt att det var något som verkligen inte stod rätt till.

Jag kom fram till att hon antagligen vill byta hem (dvs kruka) och omges av ny fräsch jord. Så jag har letat efter ett lämpligt nytt hem ett tag. För en vecka sedan hittade jag & Fredrik det perfekta hemmet. Problemet var bara att hemmet hade ett hål i botten, ett så kallat dräneringshål. Men hon vill ha tätt. Så vi fick vara lite innovativa. Med en plastbit, superklister och silikonfog täppte vi till hålet. Det tog flera dagar innan det torkade. Idag har jag planterat om henne! Hon var minst sagt ovillig att lämna sitt gamla hem, en vit plastkruka som till storleken är en fjärdedel av hennes nya hem, men tillslut övertygade jag henne. Jag förstår att hon rotat sig hårt, den här tjejen hade förutom ett stort nät av rötter till och med stubbar strax under "ytan".

På bilen ovan ser ni henne i hennes nya hem. Nu hoppas jag att hon slutar sura snart. :)

Ny behandling

Den 28:e april var jag på min senaste koll på Karolinska hos min läkare som jag gått till i flera år nu. Hon är överläkare både på Solna och i Huddinge och vad jag har förstått har hon inte många patienter utan hon håller sig rätt upptagen på annat håll, med forskning osv. Det var så jag själv kom i kontakt med henne, jag fick delta i en ny studie och börja ta immunosuppressiva mediciner. Jag vad dock tvungen att hoppa av studien efter 6-7 veckor eftersom att jag är så väldigt infektionskänslig och konstant fick infektioner av de undersökningar de gjorde på mig varje vecka. Jag fick ändå fortsätta äta medicinen då det visade sig att den hjälpte mig.

Trots att jag mår väldigt mycket bättre av min medicin när det gäller mina sjukdomssymptom så har jag fortfarande en hel del symptom kvar. Jag kan inte leva ett "normalt" liv i den meningen att det finns mycket som jag fortfarande inte kan göra och i perioder har jag väldigt ont. Jag får dessutom en hel del besvärliga biverkningar av medicinen.

På mitt senaste besök presenterade min läkare en alternativ behandlingsmetod. Den är, enligt vad jag har förstått, en relativt ny behandlingsform. Den har hjälpt vissa, andra inte. Det är en väldigt bra tanke bakom den dock. Det läkarna försöker göra är att återuppbygga det skikt i blåsan som IC-patienter saknar; "GAG-skiktet" (proteinlager som kallas för glykosaminoglykaner - förkortat GAG). För att lyckas med detta måste jag till en början gå på behandlingar 1 gång i veckan. Efter några veckor kan jag börja gång 1 gång varannan vecka, sedan 1 gång i månaden osv. Förhoppningsvis hjälper detta mig ännu bättre än nuvarande medicin, så att jag kan leva mer normalt och slippa biverkningarna. Men jag är försiktigt hoppfull, det kan ju vara så att det inte funkar alls.

Tidigare i veckan fick jag en kallelse för att påbörja den nya behandlingen, jag fick en tid idag. Men denna vecka har varit en tuff vecka med mycket smärta. En dag hade jag så ont på morgonen att jag tvivlade på att jag ens skulle lyckas ta mig till jobbet. Jag hade haft en tuff natt, vaknade en gång i halvtimmen med svåra smärtor och fick brådska till toaletten. På morgonen var blåsan "trött" och det ömmade väldigt, jag gick på toa en gång var tionde minut. Trots att jag hade gjort mig iordning för att åka i god tid lyckades jag inte gå utanför dörren på 1 ½ timme. Varje gång jag försökte var jag tvungen att gå på toa. Jag insåg att jag inte skulle klara att åka t-bana med den smärtan, så jag började fundera på att jobba hemifrån den dagen. Men istället fick jag låna Fredriks bil och med den kom jag slutligen iväg.

Samma dag ringde jag och avbokade behandlingen med skälet att jag troligen hade en UVI (urinvägsinfektion), det brukar vara lättast att förklara det så. Jag hade en svag misstanke om det också, men trodde ändå inte att jag hade det. Idag ringde min läkare och berättade att jag faktiskt hade en UVI och att jag hade haft det redan vid mitt besök (alltså för cirka 1 månad sedan). Inte konstigt att jag hade ont och att jag har haft feber om jag gått en månad med UVI! Nu har jag fått medicin och en ny tid för behandling. Hoppas på en snar bättring nu då jag varit lite handikappad den senaste veckan och givetvis hoppas jag på att denna behandling är lösningen på alla mina problem! :)

Long time no see

Nu var det verkligen längesedan jag uppdaterade bloggen. Jag har fått mail med frågor som "lever du?" och dylikt. Och jag kan intyga att så är fallet. :) Jag har helt enkelt haft fullt upp och ju längre jag väntar med att uppdatera, desto mer känner jag att jag inte har tid att ta igen allt. Så jag börjar smått och får helt enkelt skippa vissa saker och sammanfatta andra allteftersom.

Jag börjar med att beskriva gårdagens middag, för den var (om jag får säga det själv) helt fantastisk. Jag och Fredrik har fått en försmak för libanesisk mat, men enbart ätit det ute på restaurang. Vi har pratat länge om att laga det, men vi har hela tiden skjutit på det. Igår var det äntligen dags. Shoppingvagnen var fylld av grönsaker, köttfärs och konstiga ingredienser som sumac och tahini och starka kryddor. Middagen tog 3 (!) timmar för två personer att laga och det diskas fortfarande i maskinen. Men det var det värt!

Igår kväll serverades det: Şiş köfte, Fatayer, Mhamara, Baba Ganoush, Fetaostspread och Potatis i nattlinne. Det låter väl exotiskt? Det var fantastiskt gott och det var inte sista gången det lagades libanesiskt här hemma! Och vem vet, kanske satte vi en trend här. Nästa gång kanske det blir franskt tema, eller afrikanskt... :)