Annorlunda byggnader

Fler länktips! Jag hittade en sajt med annorlunda byggnader, eller vad sägs om dessa:

Dansande huset i Prag

Kansas city public library

Auto correct

Har du någonsin skrivit fel i ett sms pga T9 eller auto correct som iPhones rättningsprogram heter? Det finns en sajt som samlar "felrättningar" där det ursprungliga meddelandet i sms:et oftast fått en helt annan mening pga auto correct. I många fall med ett betydligt snuskigare budskap, jag har fått många goda skratt av denna:

http://damnyouautocorrect.com/

Julshopping

Idag lånade jag bilen för att bege mig ut på julshopping. Vilken kaos... Visst hade jag väntat mig mycket folk och trängsel, men folks sämsta sidor kommer verkligen fram när de blir stressade. Första anhalt för mig var Bromma Blocks, efter 5 min på deras parkering hade jag redan bevittnat 2 krockar! Den första inträffade när 2 bilar backade ut från sina parkeringar samtidigt, ägarna löste det lugnt och sansat. Den andra inträffade när en bil snabbt backade in i en annan stillastående bil. Där var konfrontationen inte lika fredlig utan stämningen blev snabbt hotfull. Hur det slutade vet jag inte då jag valde att utföra mina ärenden istället. Själv parkerade jag långt från kaoset, hellre promenera en bit än att råka ut för stressade julshoppingfanatiker. ;)

Jag har släpat många klappar idag och köerna på vissa ställen har varit väääldigt långa. Speciellt i leksaksbutikerna, helt galet. Folk går omkring inne i butikerna med tomma blickar och uppgivna ansiktsuttryck. Efter bara drygt 1 timme var jag i deras skor. Trött, törstig, hungrig, röksugen och helt slut av alla intryck och allt folk. Nu har jag dock lyckats shoppa en hel del klappar! Då återstår det bara att slå in alla sen... Det blir ett projekt för en annan dag, nu är jag trött!

Det går bra nu!

För lite drygt 3-4 veckor sedan fick jag ett samtal från Karolinska. Det var en läkare på hudmottagningen där som mottagit min remiss. Jag nämnde tidigare att jag ringt dem för att kontrollera hur det gick med min remiss. Nu fick jag svaret att de inte tar emot nya patienter pga de har fullt och lång kö. Men eftersom att jag bollats omkring så mycket i sjukvården och mitt fall är lite speciellt så ville han ändå låta mig behandlas där. Men jag skulle inte kunna få en tid hos läkare förrän i januari. Fram tills dess ville han spara lite tid genom att låta mig testa en behandling som kommer att pågå under en längre period. Så han skrev ut 3 recept till mig. En antibiotika som jag ska ta 2 ggr om dagen i samband med mat men jag får inte äta mejeriprodukter på 4-5 timmar innan eller efter och jag får inte sola eller ta några tillskott av mineraler under tiden jag äter den. Sedan är det 2 salvor. De ska appliceras morgon och kväll. Först måste jag tvätta alla sår, sedan ska jag ta på den första salvan, låta torka och sedan ska nästa på som även den måste torka innan jag tar på mig kläder.

Det är ett litet projekt varje dag att komma ihåg att ta medicinen precis när jag äter, att undvika det som undvikas ska och att smörja morgon och kväll (det tar ca 1 timme om dagen att fixa detta). Men det har gett resultat! För närvarande har jag bara något enstaka öppet sår kvar, resten har läkt ihop (även om problem under såren fortfarande finns kvar). Jag kan röra mig mycket bättre och smärtan har minskat avsevärt. För bara någon dag sedan testade en dag utan kompresser och tejp och det gick jättebra! Den här veckan har jag känt av ett uppsving av energi, allt känns lättare och roligare och framförallt mindre smärtsamt. :)

Förutom förbättringar på "HS"-fronten så mår jag väldigt bra med min "IC" nu. Jag går på mina behandlingar på sjukhuset 1 gång i månaden och äter fortfarande medicin. Jag är inte helt symptomfri, men det är nästintill. Jag kan sova längre, jag har inte lika bråttom på toa när jag börjar känna smärtan och jag kan tom småspringa lite ibland utan att få svåra smärtor efter det. Ja, det känns lovande detta, både med HS och IC! :)

Badrumsrenovering

Och så här ser badrummet ut efter utrivning... Fläkten för torkning av fuktskadan är nu igång dygnet runt och har varit så sedan i början av månaden. Vid utrivningen blev det skador på väggen in till vardagsrummet som har resulterat i ett par hål i vardagsrumsväggen också. Det ska entreprenören återställa när badrummet återställs har han sagt.

Badrummet innan renovering

Den 2 november drog renoveringen igång i badrummet i Skarpnäck. Vi mötte utrivningskillarna där på morgonen för utlämning av nycklar till bostaden. Allt förutom torktumlaren ska kastas och ersättas av nyare förmågor. Tvättmaskinen hade passande nog lagt av några veckor innan renoveringen, skönt att den inte gjorde det ett par veckor efteråt istället så att vi blivit tvungna att byta den senare. Nu ska den gula plastmattan, det vita 15x15 kaklet med de rosa inslagen, det trasiga badkaret och tvättmaskinen, det gamla handfatet och toan och spegelskåpet där spegeln inte blir riktigt ren längre bort! Nytt och fräscht ska det bli!

Fantastiskt skönt kommer det bli när det är klart, resan dit har tyvärr inte varit så behaglig. Främst pga byggentreprenören som föreningen anlitat som har varit allt annat än tillmötesgående. Han är svår att få tag på (upprepade samtal, röstmeddelanden och mail i ett antal dagar så kanske man har tur sedan) och han gillar inte att jag vill bestämma själv så mycket när det gäller material och arbete. Jag vill ha koll på kostnaderna men jag får sällan raka svar och en specificerad skriftlig offert som jag bad om redan från början är tydligen en omöjlighet. Det har varit väldigt energitömmande att ha kontakt med den här mannen och slutligen komma fram till vad vi ska ha för prylar och det är den främsta orsaken till att jag inte har uppdaterat så mycket på bloggen denna månad. Jag har helt enkelt inte orkat redovisa för alla turer och irritation och den har dominerat mitt sinnestillstånd. Men nu är det förhoppningsvis lite paus i det då allt är bestämt och beställt nu. Dock skulle jag bli väldigt förvånad om han inte kommer att krångla med mig när det är dags för återställandet av badrummet igen. Men det tar vi då! Nu ska jag försöka njuta av att inte höra av honom på ett tag. :)

Så här såg badrummet ut innan renovering:

Finnberget

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan min senaste uppdatering. Det har varit en hektisk månad med mycket att göra, främst med badrumsrenoveringen. Den 1 november flyttade vi till Finnberget där vi ska bo under hela renoveringen är tanken. Väldigt skönt med tillgång till dusch dygnets alla timmar och att slippa bo på en byggarbetsplats (det har vi ju redan fått uppleva). Vi åker fortfarande till lägenheten i Skarpnäck ca 1 gång i veckan för att hämta post, vattna blommor och tvätta (tvättstugan på Finnberget fick vi kämpa med i 8 timmar första gången vi nyttjade den och det vill vi helst inte uppleva igen). Jag återkommer till badrumsrenoveringen i ett annat inlägg.

Lägenheten på Finnberget är stor, ljus och har en fantastisk utsikt. Vi kände oss hemma på direkten och har boat in oss riktigt bra nu. Att boendet dessutom ersätts av försäkringsbolaget känns ju fint, vi hade inte haft råd med dubbla räkningar nu när renoveringen slukar de stora slantarna.

Utsikten från sovrumsfönstret en vardagsmorgon strax innan 8.

Den första "riktiga" frosten en vardagsmorgon från balkongen. Fantastiskt vackert.

Blå Faran såld!

Inte trodde jag att denna dag någonsin skulle inträffa! Blå Faran har stått orörd och avställd på min garageplats i ett antal månader nu. Jag har känt att det har varit dags att göra något åt det, men det har varit fullt upp med annat. Nu när vi dock ska flytta tillfälligt till Finnberget under vår renovering kände jag att det kan vara skönt att bli av med Faran innan vi flyttar. Min tanke var att ringa till skroten och be dem komma och hämta henne, kostnaden skulle då ha varit 500 pix för transporten. Jag var på väg att ringa när Camilla tyckte att jag ändå skulle göra ett försök att sälja henne istället. Så jag tog en chansning och skickade iväg några mail till folk som annonserat på Blocket att de köper vilken skrotbil som helst. Redan samma kväll hade jag fått svar från en av dem.

Jag var helt ärlig i mitt mail och samtalet som följde efter. Blå Faran har inte varit någon lätt bil att tampas med och jag delade med mig av några mindre roliga minnen. Som det tillfället när hon började ryka i Södra länken och jag fick kontakta bärgaren. Eller de flertalet tillfällen då hon inte gått att starta pga fuktigt eller kallt väder. Bromsarna som slutade funka. Sätet som "hängde med i svängarna", dörrarna som inte gick att öppna på vintern för att de fryst fast så att jag fick klättra in genom bakluckan. Ja, minnena är många, men få lyckliga. Detta avskräckte dock inte min köpare utan han ville fortfarande köpa henne, så jag sålde henne för 500 pix plus att de fick hämta henne där hon stod i det skicket hon var.

Så i fredags möttes vi upp vid garaget. Vi skrev papper och kvitto och köparen verkade seriös och gav mig till och med ett frimärke för inskickande av regbeviset. När de sedan skulle försöka bogsera iväg Blå Faran (batteriet har laddat ur för länge sedan) uppstod det dock problem. Tydligen har någon gjort inbrott i Faran och försökt att stjäla henne! Jag kunde inte låta bli att fnissa lite, vad är det för en idiot som försöker stjäla henne? Hon är ju mer trubbel än vad hon är värd. Men det tilltaget ledde till att det blev mycket svårare för köparen att bogsera iväg henne. Låset var spräckt och det återstod för köparen att försöka spräcka och få bort läsringen innanför för att ens kunna rulla henne. Efter några timmars idogt försök fick han erkänna sig besegrad och återvände kvällen därpå med större verktyg. I söndags morse var hon borta, så han måste ha lyckats till slut.

Vilken lättnad att hon äntligen är borta! Och försäljningen sparade jag åtminstone lite pengar på, istället för att betala så fick jag betalt. Nu återstår det att säga upp parkeringsplatsen. Trots att hon har bidragit med en del problem i mitt liv så finns det nog ändå en liten del av mig som kommer att sakna henne. Hon gjorde trots allt livet lite intressantare, lite utmaningar i vardagen.

Skriv ett brev?

I morse ringde jag till Hudkliniken på KS för att få reda på hur det går med min remiss som skickades dit för andra gången för drygt 1 månad sedan. Jag får till svar att den är "under bedömning". När jag frågar hur lång tid det brukar ta att få sin remiss "bedömd" med tanke på att jag redan väntat i drygt 2 månader (1 månad första gången och nu har det gått ca 1 månad igen) så får jag till svar:

"Testa att ringa nästa vecka. Eller skriv ett brev och fråga."

Skriv ett brev och fråga? Det räckte inte med att jag frågade det per telefon? Utan jag ska sätta mig ner, skriva ett brev, stoppa i kuvert, frimärka och lägga på posten och sedan invänta svar då? Får jag svaret via brev också? Det hela känns lite... gammaldags. Ibland undrar man ju varför vissa saker ska vara så omständiga.

Förälskelse lindrar smärta

Nu är det tydligen bevisat av amerikanska forskare:

Passionerad kärlek lindrar smärta

Inga nyheter för mig direkt egentligen eftersom att jag upplever detta varje dag :). Inget tar bort mina smärtor lika bra som en lång kram från Fredrik! <3

Trött Nemi

Nemi somnar ibland i de märkligaste positioner. Elementet är en favorit, bilden ovan visar hur jag hittade henne ikväll. Huvudet nere mellan elementen och tassarna rakt fram.

Så här hittade jag Nemi för ett tag sedan. I Fredriks byxor i soffan.

Pappas födelsedag!

Igår fyllde pappa 60 år! Hela familjen inklusive respektive samt pappas vän Göran och hans kusin Hasse med fru Nina överraskade pappa med en båttur inklusive middag på Waxholmsbåten Stockholm. Det var riktigt höstväder under dagen med blåst och regn men på kvällen lugnade det sig så vi kände endast av några vågor under kvällens gång. Det var en väldigt lyckad kväll med många goda skratt, speciellt när Hasse intog talarstolen. Hasse underhöll oss med både tal och sång och involverade även pappa som fick sjunga Elvis. Från oss barn och mormor fick pappa en fotbollsresa i present. Resan kommer att gå till Manchester eller Barcelona är planen och jag, Fredrik, Maria och Jonas ska åka med. Det ser vi fram emot!

Andra sidan är ni klara?

I lördags kikade jag och Fredrik på nästa sista hemmamatchen för Bajen på Söderstadion. Det var perfekt höstväder för fotboll, soligt, vackert, lite småkyligt men inte direkt kallt. Bajen mötte Syrianska, en riktig krigarmatch som trots mycket action, hårda tacklingar och fula knep slutade 0-0. Syrianska hade största bortaklacken för i år, så det var riktigt drag på läktaren. I efterhand fick vi reda på att självaste Alexander Skarsgård var där och hejade fram klacken!!

Fuktskada och renovering av badrum

Jag tror inte att jag har nämnt det här i bloggen tidigare, men vi är mitt uppe i en renovering av vårt badrum. Vår bostadsrättsförening gjorde för ett antal månader sedan en besiktning av samtliga lägenheter gällande fukt- och ventilationsproblem. Det visade sig att ett stort antal lägenheter i föreningen har någon typ av fuktskada i sina badrum, vissa värre än andra. Efter ca 3 besiktningar, möten, samtal och mail så fick vi beskedet att vårt badrum måste renoveras. Detta inträffade i princip i samband med att övrig renovering var slutförd för min del (och renoveringspengarna spenderade). Vi trodde att "nu är vi klara, äntligen", men så blev det alltså inte.

Sedan beskedet har jag varit upptagen med att ringa runt till försäkringsbolag, butiker och entreprenörer, kika på badrumsinredning i olika kakelbutiker och Fredells, jaga information på nätet och beställa ett antal olika kataloger. Det är mycket att tänka på och entreprenören har gett oss några riktlinjer att hålla oss efter. Det är en hel vetenskap att renovera badrum! Jag som dessutom brukar ha lite svårt att bestämma mig har redan hunnit ändra mig några gånger och alla beslut är långt ifrån fattade. Men det börjar formas nu! Vi har kommit en bit på vägen och det känns väldigt skönt. Mer info och foton kommer!

Höst = AW?

Hösten har verkligen debuterat i Stockholm nu! Det är kyligt, det blåser och redan har löv börjat falla till marken. Vi har haft flera dagar med solsken när det har varit fantastiskt vackert ute, jag hoppas att jag kan få uppleva det någon ledig dag också så att jag kan ta en promenad i det härliga höstvädret! September månad känns som nystart för alla after works också. Nu är folk tillbaka från semestarna och det är dags att börja pubba igen. Förra veckan var jag ute 4 kvällar av 5 möjliga, vilket inte är så vanligt för min del. Och jag var bra trött i helgen... Men det var väldigt trevligt!

På tisdagskvällen bevittnade jag och Fredrik när Hammarby besegrade Degerfors med 2-1. En något kylig kväll, men vi hade klätt oss varmt. I pausvilan gjorde Hammarbys framtid entré när över 400 barn och ungdomar klev in på planen, gjorde ett ärevarv och mottog publikens jubel. De var så söta och jag fylldes av en känsla av hopp inför Bajens framtid!

Fotona är lånade från Hammarbys hemsida.

På onsdagskvällen hade vi AW hemma hos Lisbeth som bor centralt i Stockholm i en vacker lägenhet. Vi (jag, Magdalena, Helena, Junior och Lina) blev bjudna på fördrinkar, tilltugg och efterrätt, däremellan åt vi hämtpizza också. Mysigt, gott och så roligt att få träffa tjejerna igen! Linda (Junior) hade med sig lille Oscar som föddes den 8/8, alltså dagen efter min födelsedag. Han var kvällens mittpunkt och jag fick äran att hålla honom i min famn en bra stund. Han var så varm, gosig och mjuk att jag inte ville släppa taget!

På torsdagen hade vi ett halvdagsmöte på jobbet som avslutades med bowling och middag på O'Learys i Sumpan. Förra gången jag bowlade gick det inge vidare, men denna gången förbättrades statistiken något. Redan andra omgången fick jag en strike! Det blev inte så många fler av den varan, men nästa gång kanske jag är unstoppable! ;) Middagen på O'Learys var mycket god, det var väldigt trevligt sällskap men tyvärr lite högljudd lokal. Men vi hade kul ändå!

Arbetsveckan avslutades i sällskap med Katarina och Elenore. Vi tog några öl (Elenore tog några glas vin) och åt en mumsig middag på Old Beefeaters In på Götgatsbacken, en av mina favoritpubar. Deras lamm från grillen tillsammans med lite tzatziki och klytpotatis är fantastisk! Vi hade riktigt kul och det var en mycket bra avslutning på en bra vecka!

Att vara fräck

Ibland kan jag vara bra fräck. När jag har så där ont, fast ingen ser det. Mina sjukdomar syns inte utåt, det är bara mina närmaste som märker när jag har det lite extra jobbigt. Då är det ingen som reser sig på t-banan för att överlåta sittplatsen, ingen som hjälper mig att plocka upp något jag tappat trots att det smärtar att göra det själv. Det är ju ingen som vet. Igår, på hemvägen på t-banan gjorde jag en sak som jag skäms lite över. Jag hade haft ont hela dagen, det smärtade att stå upp, att röra på sig och allra mest att gå. Promenaden till t-banan på vägen hem kändes som en evighet när jag haltade fram och stannade upp med jämna mellanrum.

När det var dags att byta t-bana vid Centralen var det fullt med människor på perrongen som givetvis skulle på MITT tåg, hela bunten. Jag fick bråttom av rädslan att inte hitta sittplats, att behöva stå och lida i det tysta hela vägen till ändhållplatsen. Killen framför mig går i slow motion, verkligen riktigt sakta, som om han medvetet försökte irritera mig till bristningsgränsen. Till slut kommer jag förbi honom och upptäcker att det finns endast 1 sittplats kvar i min närhet. Samtidigt som jag upptäcker det ser jag en man som också har hittat guldbiljetten. Han är äldre än mig, har en del gråa hår, men är inte tillräckligt gammal för att erbjudas plats på t-banan av det sittande folket. Han står vid den andra dörren och sittplatsen är precis mitt emellan oss. Jag ser hur han tar sats och sätter det ena långa benet framför det andra i en snabb takt. Jag börjar pinna på med mina korta ben och tittar ner i marken, jag vågar inte möta hans blick. Gör jag det vet jag att jag kommer att vika mig om vi kommer fram samtidigt. Vi når målet i samma ögonblick, men jag har ett försprång på en fot ungefär och nu är jag fräck, riktigt fräck. Jag tittar inte upp, tvekar inte. Jag tar ett extra steg när han tvekar och så slår jag mig ner i sätet, snabbt och skoningslöst. Mannen säger "happ" och ställer sig bland alla andra stående. Jag vågar inte möta hans blick resten av resan, men jag observerade att han lyckades hitta en egen sittplats efter några stationer.

Natalie Okri - duktig tjej

Dessa ska tillagas ikväll!

Tack Anders som har fiskat upp några riktigt fina rödingar till oss! Vi håller för närvarande på att tillaga dem, det luktar smaskens!

Hallen färdig!

Idag fick vi hjälp av pappa och Göran för att göra klart hallen. De hjälpte oss att sätta upp hatthylla, kroklist, tavellist och nyckelskåp.

Hallen tapetserad.

Allting på plats!

Hatthyllan från Mio.

Skåpet är en Billy 40 cm bred från IKEA. Vi tog 2 hyllplan längst ner och spikade dem åt andra hållet för att få ett utrymme där vi kan ställa vår pant.

Nyckelskåpet från Indiro.

Foton från Eva

Häromdagen fick jag lite foton från Eva som hon tog när de var på besök ute på Hällnäset under vår semester. Eva har en riktigt fin kamera och fick en hel del fina foton, här är några exempel:

Nemi trivdes i Anders famn. Inte så konstigt när hon fick så fina komplimanger som "vackraste katten de träffat".

Nemi i farten!

Hidradenitis Suppurativa

I förra veckan hände något som blev lite av en "eye-opener" för mig. Jag fick ytterligare ett nytt märkligt symptom (jag ska inte gå in på några detaljer), som skrämde mig. Jag satte mig ner och googlade lite och hittade en del information som var bra. När jag satt där och läste fick jag för mig att söka lite på mina hudproblem som tyvärr eskalerat på sistone. Efter några få minuter hittade jag en sida där en tjej med liknande problem hade frågat en dermatolog om vad det kunde vara som hon råkat ut för. Dermatologen svarade att det antagligen rörde sig om "Hidradenitis Suppurativa" (HS), en hudsjukdom och hon tyckte att tjejen skulle uppsöka hudläkare.

När jag letade vidare i informationsrymden på sjukdomen hittade jag väldigt mycket information som passade skrämmande mycket in på min sjukdomsbild. Jag gick till vårdcentralen för att få en remiss till Karolinskas hudklinik (nu är jag trött på att bollas omkring på olika avdelningar på SÖS för att ingen vet vad det är). Jag fick träffa verksamhetschefen på vårdcentralen som var en god lyssnare. Jag pratade på en bra stund och sedan klämde och kände hon lite. Hennes diagnos var att jag mycket riktigt har HS och jag fick även en remiss till KS. På KS har de forskat om HS och en behandlingsmetod som innefattar koldioxidlaser (fråga mig inte vad det är, för så långt har jag inte kommit i mina efterforskningar) som har visat sig varit framgångsrik för vissa stadier av HS. Nu ser jag fram emot att få komma dit och förhoppningsvis få lite riktig hjälp! Jag är trött på att ha ont och att ha sår som aldrig läker, det tar på krafterna.

Renovering av hallen

Sista veckan på semestern inleddes alltså med förkylning som tog några dagar att kurera. Lite trist, men vi fick lite välbehövd vila. Resten av veckan var det mycket shopping på schemat med besök på bland annat Fredells, Kungens Kurva (vi var både på Box, Heron och IKEA) och Sickla. Vi har tänkt att renovera klart i hallen nu, det har tagit ett tag innan vi hittade den inredningen vi ville ha. Ikväll har vi äntligen satt upp tapeten också! Denna blev det slutligen:


Det kommer att vara en fondvägg, resten är målat i vitt. Det var första gången både jag och Fredrik tapetserade (om man bortser från när jag var med och "hjälpte till" när vi tapetserade mitt rum i Nacka när jag var drygt 10 bast). Det var besvärligt, men jag tror att det blev bra! Foton kommer när inredningen är på plats.

En tripp till Göteborg

Efter att vi kom tillbaka från Prag beslutade vi oss för att ta en roadtrip till Göteborg för att träffa Fredriks bror Robert, hans tjej Marita och deras son Wille. I lördags morse vid 9-tiden åkte vi. Resan tog strax över 6 timmar med några kortare stopp på vägen. Fredrik körde hela vägen och jag småsov emellanåt. Vi började känna oss lite småkrassliga båda två med förkylningssymptom redan i bilen, men det var lite sent att vända då. Runt 15:30-tiden var vi på plats, men vi fick leta parkering en stund innan vi kunde bära upp våra väskor till Robert.

Väl på plats tog vi en kortare vätskepaus sedan mötte vi upp en kompis, Erik, som guidade oss till Liseberg via spårtrafiken. När vi kom fram till Liseberg mötte vi upp en annan vän, Per och hans tjej Jessica. Tillsammans åt vi en god middag på "Spökbaren" som låg precis intill Lisebergs motsvarighet till Grönans "spökhuset". Spökbaren var inredd med läskiga detaljer och mitt i middagen kunde vi plötsligt höra en motorsåg eller få besök av ett spöke vid bordet. På menyn fanns det bara läskigheter, speciellt minnesvärt var exempelvis; "Slaktarens biff", "De sorgsna suckarnas Caesarsallad", "Vitlöksbröd som stoppar vampyrer", läskig läsk, lättskrämd lättöl mf.l. Det var en välsmakande middag med trevligt sällskap, kul att få träffa våra Göteborgsvänner!

Efter middagen tog vi ett besök på Spökhotellet Gasten. Vi fick gå in i en grupp på runt 8 personer där man skulle hålla händerna på axlarna på den person som gick framför en. Längst fram gick ett par småbarn och jag hade även en liten tjej bakom mig som blev livrädd varje gång ett spöke dök upp. Rädslan ackompanjerades av ett högt skrik varje gång, vilket ledde till att min hörsel blev något nedsatt under turen. Barnen som gick längst fram såg till att det blev ett högt tempo genom hela hotellet då de var bra skraja de med. Turen tog inte mer än 2-3 minuter pga detta, men vissa saker vi såg var lite småroliga.

Efter besöket på Spökhotellet satsade vi pengar på några lyckohjul (men inga vinster fick vi), gjorde några femkampsgrenar och så åkte vi ett par attraktioner. Vi fick köa i 35 minuter för att få åka Balder, vilket det helt klart var värt - det var en häftig åktur med många omgångar negativa g-krafter då man lättade från sätet. Sedan åkte vi även Hanghai, en av Lisebergs nyaste åkattraktioner som bjöd på ett härligt pirr i magen. Strax innan stängning tog vi spårvagnen tillbaka till Roberts lägenhet.

Igår söndag hade vi en lugn och mysig förmiddag hemma hos Robert då vi pratade, kikade i lite fotoalbum och lekte med Wille. Wille är en riktig charmör på 2 ½ år och jag tror att han fattade tycke för mig. Han matade mig med godis, jag fick en av hans nappar (den rosa som är hans favoritfärg dessutom), han pratade och lekte med mig och när vi tog en promenad för att äta lunch var det jag som skulle hålla hans hand hela vägen. Vi åt en supergod lunch på en grekisk restaurang vid Linnéplatsen.

Vid kl 16:30 påbörjade vi vår resa hemåt då både jag och Fredrik blivit ordentligt förkylda, så det var ingen idé att stanna kvar utan vi ville båda hem för att kurera oss. Vi tog E20 ner till Göteborg men bestämde oss för att ta E4:an hem för att vi hört att den vägen är mycket bättre. Tyvärr hade vi otur då vi lyckades tima ett väggbygge mellan Gränna och Ödeshög som skapat milslånga stillastående köer. Vi tog en matpaus vid Brahehus, men sedan var det ett par timmar i långsamma köer. Resan hem tog sammanlagt ca 8 ½ timmar, vilket kan jämföras med ditresan som tog ca 6 timmar. Fredrik insisterade på att köra hela vägen, så jag hade det bra som kunde sova bort några timmar.

Hällnäset

Innan Prag åkte jag och Fredrik ut till Hällnäset några dagar. Det var en underbar inledning på semestern. Även om vädret var lite sådär så var det helt ok mesta delen av tiden. Vi åkte på lördagen 31/7 och åkte hem onsdagen den 4/8. På Hällnäset varvade vi ner och hade det mysigt. Pappa var på besök vid flera tillfällen och det blev mycket kortspel. Vi hjälpte till och lyfte ett förråd och fixade lite på tomten, i övrigt var det avslappning som gällde!

Nemi stortrivs verkligen ute på Hällnäset. Till en början är hon lite försiktig, går inte så långt från verandan, men sedan blir hon kaxigare och kaxigare. Hon älskar att jaga insekter, titta på fåglarna och så är hon väldigt nyfiken på vågorna. Vågorna är fortfarande läskiga när de kommer in, speciellt om det plaskar lite i vattnet men hon står ändå kvar och tittar på dem och sticker ner en tass då och då i vattnet.

På måndagen när vi var på väg in till Tärnsjö för att ta en dusch fick vi in en sten mellan bromsklossarna på bilen. Det lät hemskt och vi var tvungna att stanna bilen för att försöka åtgärda problemet. Precis när vi står där så dyker plötsligt Fredriks föräldrar upp! De hade inte fått någon riktig adress än och skulle egentligen komma först dagen efter, men vi var givetvis otroligt glada att de dök upp precis där och då! Anders löste bilproblemet genom att helt enkelt gasa iväg och backa ett par gånger, då lossnade stenen.

Efter en skön dusch i Tärnsjö åkte vi tillsammans ut till Hällnäset där vi grillade och lagade en god middag som vi åt tillsammans med pappa, Eva och Anders. Det var supertrevligt!

Nemi stortrivs.

Hällnäset.

Anders - the Grillmaster!