Inte trodde jag att denna dag någonsin skulle inträffa! Blå Faran har stått orörd och avställd på min garageplats i ett antal månader nu. Jag har känt att det har varit dags att göra något åt det, men det har varit fullt upp med annat. Nu när vi dock ska flytta tillfälligt till Finnberget under vår renovering kände jag att det kan vara skönt att bli av med Faran innan vi flyttar. Min tanke var att ringa till skroten och be dem komma och hämta henne, kostnaden skulle då ha varit 500 pix för transporten. Jag var på väg att ringa när Camilla tyckte att jag ändå skulle göra ett försök att sälja henne istället. Så jag tog en chansning och skickade iväg några mail till folk som annonserat på Blocket att de köper vilken skrotbil som helst. Redan samma kväll hade jag fått svar från en av dem.
Jag var helt ärlig i mitt mail och samtalet som följde efter. Blå Faran har inte varit någon lätt bil att tampas med och jag delade med mig av några mindre roliga minnen. Som det tillfället när hon började ryka i Södra länken och jag fick kontakta bärgaren. Eller de flertalet tillfällen då hon inte gått att starta pga fuktigt eller kallt väder. Bromsarna som slutade funka. Sätet som "hängde med i svängarna", dörrarna som inte gick att öppna på vintern för att de fryst fast så att jag fick klättra in genom bakluckan. Ja, minnena är många, men få lyckliga. Detta avskräckte dock inte min köpare utan han ville fortfarande köpa henne, så jag sålde henne för 500 pix plus att de fick hämta henne där hon stod i det skicket hon var.
Så i fredags möttes vi upp vid garaget. Vi skrev papper och kvitto och köparen verkade seriös och gav mig till och med ett frimärke för inskickande av regbeviset. När de sedan skulle försöka bogsera iväg Blå Faran (batteriet har laddat ur för länge sedan) uppstod det dock problem. Tydligen har någon gjort inbrott i Faran och försökt att stjäla henne! Jag kunde inte låta bli att fnissa lite, vad är det för en idiot som försöker stjäla henne? Hon är ju mer trubbel än vad hon är värd. Men det tilltaget ledde till att det blev mycket svårare för köparen att bogsera iväg henne. Låset var spräckt och det återstod för köparen att försöka spräcka och få bort läsringen innanför för att ens kunna rulla henne. Efter några timmars idogt försök fick han erkänna sig besegrad och återvände kvällen därpå med större verktyg. I söndags morse var hon borta, så han måste ha lyckats till slut.
Vilken lättnad att hon äntligen är borta! Och försäljningen sparade jag åtminstone lite pengar på, istället för att betala så fick jag betalt. Nu återstår det att säga upp parkeringsplatsen. Trots att hon har bidragit med en del problem i mitt liv så finns det nog ändå en liten del av mig som kommer att sakna henne. Hon gjorde trots allt livet lite intressantare, lite utmaningar i vardagen.
3 år sedan
