Semester!!

Det känns som att den största delen av semestern har tillbringats med att spana efter Smilla, gå på IKEA, Fredells, shoppa i allmänhet och givetvis med att montera möbler, men vi har hunnit med en del annat också. Vi har bland annat varit ute på Vindö och hälsat på mamma & mormor. Där tog vi Görans båt ut på tur och tog en tripp till Ingmarsö. Vi åt en otroligt god sen lunch/tidig middag som mormor & mamma bjussade på. Vädret var inte det bästa just denna dag, men vi hade det väldigt trevligt ändå. Ett biobesök klämde vi in också, en fotbollsmatch m.m.

Den här goda middagen inledde jag semestern med. Färsk sparris inlindade i bacon serverad med en sallad av ruccola, bladspenat, avokado, fetaost, rödlök, balsamico & prosciutto.

Denna fina rosenpelargon inhandlades under semestern:

Renovering part I

Nu under semestern har jag försökt att ta tag i detta med renoveringen på nytt. Svårt att hinna med när man jobbar och kommer hem sent på kvällarna, helgerna räcker inte riktigt till. Första måndagen på semestern (27/7) åkte jag & Fredrik därför till IKEA och beställde ett klädskåp (PAX) som jag så länge längtat efter. Förvaring är verkligen något jag behöver och det var på tiden! Vi beställde ett skåp som täcker hela ena väggen (den vägg där det finns en dörr in till klädkammaren). Skåpet är 2 m brett (en 100- och 2 st 50-stommar) och 2.36 högt. Till skåpet beställde jag skjutdörrar i glas (PAX Tonnes) samt en hel del tillbehör i form av klädhängare, lådor och hyllor. Vi beställde även hemleverans och fick det levererat dagen efter.

På tisdagskvällen började således monteringen. Och vilken montering den krävde! På onsdagen blev vi ju dock avbrutna av att Smilla försvann och det påverkade ju arbetstempot för resten av veckan också. Men skåpet stod helt klart först igår, 5 augusti. Under den tiden har vi skruvat, spikat och svurit om vartannat. Fått åka tillbaka till IKEA för att lådor var felaktiga, för att köpa extra lådor osv. Men nu är det alltså äntligen klart! Nu återstår det bara att börja plocka in allt i det fina och rymliga skåpet.

För övrigt har jag äntligen beställt golv! Beslutet har suttit långt inne, men nu är det alltså fattat! Med oss hem från Fredells fick vi idag golvet till hallen och golv till kök och korridor är beställt. Smått fantastiskt faktiskt. Känns väldigt skönt. Blev lite orolig när killen vi skulle beställa golvet ifrån först inte hittade artikeln i pärmen och pratade om att Tarkett har gjort om hela sitt sortiment... Hade ju varit typiskt om golvet inte hade funnits längre när jag äntligen kommit till skott!

Smilla hemma igen!

Den 29/7 rymde Smilla från Pers lägenhet i Blackeberg. Hon är (tyvärr) expert på att öppna dörrar och hon hade passat på att öppna ytterdörren när Per låg och sov då Per missat att låsa dörren. Tyvärr var även porten öppen då någon granne valt att ställa upp dörren. När Per vaknade upptäckte han att Leya och Nemi satt utanför porten och väntade snällt, men Smilla var spårlöst borta. Han letade hela natten efter henne och dagen därpå ringde han mig. Jag & Fredrik åkte över och letade i timmar efter Smilla, utan resultat. Vi satte även upp lappar i butiker, i portar, på träd och på den lokala pizzerian. Dagarna gick och Per letade efter henne hela tiden och frågade folk runt omkring om de hade sett henne.

Den 2 augusti fick Per äntligen napp. Vi var på väg att skriva ut nya lappar för att sätta upp när Per ringde mig och berättade att han hittat Smilla. Vilken otrolig lättnad! Dagar av oro, gråt, sömnlöshet... Två små pojkar hade observerat en "grå" katt uppe i ett träd och det visade sig att det faktiskt var Smilla! Högt uppe satt hon, i en tall. Det var ca 12 meter upp och mitt i en skogsdunge, så brandmännen kunde inte komma fram med stege för att få ner henne. Per var fast besluten att försöka klättra upp själv, men jag tyckte att det var en mindre bra idé att riskera hans liv för detta uppdrag. Istället satte jag mig framför datorn och googlade. Jag & Fredrik sökte på "trädklättrare" och hittade då för oss tidigare okända begrepp som "arborist" och "sektionsfällning". Från Wiki:

"En arborist är en trädvårdsspecialist som vårdar träd i städer, tätort, trädgårdar, och andra bebyggda miljöer. Arborister arbetar för att träden skall vara säkra, vackra, problemfria och leva länge. Benämningen arborist kommer från det latinska ordet arbor som betyder träd. Personer som arbetar med att beskära och vårda träd kan också kallas trädvårdare, beroende på kompetensnivå. Vid avverkningar kan en arborist plocka ner ett träd i små bitar så att påverkan på omgivningen blir obefintlig. Oftast klättrar arboristen upp i träden med hjälp av rep och säkerhetssele, vilket är skonsamt för trädet och gör det möjligt att nå även svåråtkomliga grenar i trädets krona."

Jag vet att jag tidigare läst artiklar i tidningar och på kattforum om klättrare som räddat katter ur trän. Så jag ringde runt. Jag måste ha ringt runt till minst 20 personer när jag slutligen hittade Roy, på Ranglo Axe HB i Uppsala. Hans svenska var lite knackig, det visade sig senare att han är en britt som nyligen flyttat till Sverige. Roy lät väldigt glad i telefon och han kunde ställa upp med att rädda Smilla, han skulle sätta sig i bilen på en gång. Så vi drog iväg till Per och inväntade Roy som tog sig till Bromma, han var där drygt 1 ½ timme efter samtalet. Roy klättrade upp i trädet utan problem, när han kom upp till Smilla blev hon dock rädd och fortsatte att klättra högre och högre upp i tallen. Grenarna började ta slut när Roy började prata lugnt med henne och fick tillåtelse att klappa henne försiktigt. Han fick henne att slappna av och slutligen lät hon honom ta henne i sin famn. Sedan tog han sig ner långsamt från tallen med Smilla under ena armen och repet i det andra. När Smilla väl kom ner ville hon inte riktigt släppa taget om sin räddare, men efter lite övertalning gjorde hon det tillslut. Roy tog enbart 500 kr för besväret, något som knappt täcker hans resekostnader kan jag tänka mig. Vilken kille! Han var verkligen duktig och väldigt trevlig dessutom.

Smilla 12 meter upp i tallen.

Efter nästan 4 dygn uppe i tallen (vi misstänker att hon suttit där hela tiden) var Smilla lite medtagen, men ändå väldigt pigg. Hon har givetvis magrat en del, men det är ju inte så konstigt när hon inte fått mat eller vatten på flera dagar. Det första hon gjorde när vi släppte henne lös i lägenheten var att springa fram till oss och kela! Inga psykologiska men där inte! Efter att hon fått kela med oss en stund åt och drack hon och några timmar efter det sussade hon gott. Vi passade på att möta upp de två småpojkarna vars tips lett till att vi fått tillbaka vår Smilla. De fick en generös hittelön och deras min när de tog emot den var obetalbar.

Per filmade räddningen och Fredrik har satt ihop början av räddningen och slutet. Mitten av räddningen gick inte att se från marken så bra då han var högt uppe i trädkronan.

Kärlek uttrar emellan

URL-tips 2

Jag har hittat en sida som lyckats sysselsätta mig i timmar (och det finns fortfarande massvis att utforska). Över 9 000 tavlor finns till salu här och inte nog med det, här kan man även skapa sin egen tavla (med foton) eller köpa väggdekorationer (stickers). Har hittat några intressanta objekt so far, kommer säkert att inhandla en del härifrån:

http://new.artgeist.com/sv.html

Jobbigt dygn

I tisdags kväll var jag ensam hemma då Fredrik var ute på Ljusterö och hälsade på sina farföräldrar. På onsdagen skulle jag till SÖS på morgonen för att genomgå undersökningar inför min operation, så på tisdags kvällen tog jag det enbart lugnt. Till min stora fasa upptäckte jag en ny knöl i det bröst som tidigare varit fritt från besvär. Det bröstet råkar också vara det som är närmast mitt sår som var orsaken till att Kirurgen ville att jag skulle genomgå en mammografi eftersom att det fanns en liten risk för bröstcancer. Den nya knölen orsakade något av ett nervsammanbrott från mig, visst var det lite oro begravd redan innan, men knölen fick oron att accelerera och jag kunde inte hålla de hysteriska tårarna borta i min ensamhet. Det var fruktansvärt jobbigt och jag gjorde allt den kvällen för att försöka tänka på annat (tack Per B för ditt stöd!). Jag lyckades tillslut somna av ren utmattning.

På onsdagen åkte jag till SÖS och fick först genomgå en mammografi. Något obehagligt men inte smärtsamt på något sätt. Det efterföljande ultraljudet var jobbigare när läkaren klämde, kände och tryckte på ställen där jag har väldigt ont. Men jag fick glädjande besked. Den nya knölen var likadan som den i mitt andra bröst, dvs helt ofarlig. Den förre läkaren som gjorde en sådan undersökning på mig kallade det för ett "fibroadenom". Googleresultat:

FIBROADENOM

Tumörer i bröstets bind- och körtelvävnad, s.k. fibroadenom drabbar unga vuxna, i 20-30 års åldern. Tumören är vanligen under 3 cm i diameter. Fibroadenom är en fast, gummiartad och välavgränsad, ljus knöl. Ibland kan den bilda utskott och förekomma på många ställen.

När man läser det där låter det ju inte så uppmuntrande, men de är helt ofarliga. Och ska man tro texten borde ju mina försvinna om ett par veckor... ;) Min kirurg sa också till mig (och det vet jag inte om jag borde ta som en komplimang); "Du har väldigt unga bröst".

Efter ultraljudet fick jag gå upp till Punktionsmottagningen (den var ungefär lika trevlig som den låter). Där började läkaren först att sticka mig rakt i såret under armen med en lång nål ett antal gånger. Han tog prover från vävnaden under huden för att testa infektionen. Det var smärtsamt när han höll på där, men jag kunde hantera den smärtan. Värre var det när han skulle sticka i mitt bröst, i det sår som i princip har läkt nu. Till en början kändes det inte alls i det såret och jag blev lugn och tänkte att det var så skönt där i jämförelse med sticken under armen. Så plötsligt hände något, jag vet inte riktigt vad, men jag tror att han slant lite med nålen för smärtan kom väldigt plötslig och var väldigt skarp, det kändes ungefär som att han bröt av nålen inuti mitt bröst. Det var omöjligt att försöka hålla tillbaka tårarna, de bara strömmade ner för mina kinder, helt okontrollerat. Läkaren sa "oj" och "förlåt", så jag misstänker att något inte riktigt gick som han hade planerat. Det gjorde ont ett bra tag efteråt, men slutligen gick smärtan över efter lite sömn i soffan. Tur att jag har möjlighet att jobba hemifrån i alla fall, jag kunde fördela arbetsuppgifterna under dagen så att jag kunde kombinera jobb, sjukhusbesök och vila.