Jobbigt dygn

I tisdags kväll var jag ensam hemma då Fredrik var ute på Ljusterö och hälsade på sina farföräldrar. På onsdagen skulle jag till SÖS på morgonen för att genomgå undersökningar inför min operation, så på tisdags kvällen tog jag det enbart lugnt. Till min stora fasa upptäckte jag en ny knöl i det bröst som tidigare varit fritt från besvär. Det bröstet råkar också vara det som är närmast mitt sår som var orsaken till att Kirurgen ville att jag skulle genomgå en mammografi eftersom att det fanns en liten risk för bröstcancer. Den nya knölen orsakade något av ett nervsammanbrott från mig, visst var det lite oro begravd redan innan, men knölen fick oron att accelerera och jag kunde inte hålla de hysteriska tårarna borta i min ensamhet. Det var fruktansvärt jobbigt och jag gjorde allt den kvällen för att försöka tänka på annat (tack Per B för ditt stöd!). Jag lyckades tillslut somna av ren utmattning.

På onsdagen åkte jag till SÖS och fick först genomgå en mammografi. Något obehagligt men inte smärtsamt på något sätt. Det efterföljande ultraljudet var jobbigare när läkaren klämde, kände och tryckte på ställen där jag har väldigt ont. Men jag fick glädjande besked. Den nya knölen var likadan som den i mitt andra bröst, dvs helt ofarlig. Den förre läkaren som gjorde en sådan undersökning på mig kallade det för ett "fibroadenom". Googleresultat:

FIBROADENOM

Tumörer i bröstets bind- och körtelvävnad, s.k. fibroadenom drabbar unga vuxna, i 20-30 års åldern. Tumören är vanligen under 3 cm i diameter. Fibroadenom är en fast, gummiartad och välavgränsad, ljus knöl. Ibland kan den bilda utskott och förekomma på många ställen.

När man läser det där låter det ju inte så uppmuntrande, men de är helt ofarliga. Och ska man tro texten borde ju mina försvinna om ett par veckor... ;) Min kirurg sa också till mig (och det vet jag inte om jag borde ta som en komplimang); "Du har väldigt unga bröst".

Efter ultraljudet fick jag gå upp till Punktionsmottagningen (den var ungefär lika trevlig som den låter). Där började läkaren först att sticka mig rakt i såret under armen med en lång nål ett antal gånger. Han tog prover från vävnaden under huden för att testa infektionen. Det var smärtsamt när han höll på där, men jag kunde hantera den smärtan. Värre var det när han skulle sticka i mitt bröst, i det sår som i princip har läkt nu. Till en början kändes det inte alls i det såret och jag blev lugn och tänkte att det var så skönt där i jämförelse med sticken under armen. Så plötsligt hände något, jag vet inte riktigt vad, men jag tror att han slant lite med nålen för smärtan kom väldigt plötslig och var väldigt skarp, det kändes ungefär som att han bröt av nålen inuti mitt bröst. Det var omöjligt att försöka hålla tillbaka tårarna, de bara strömmade ner för mina kinder, helt okontrollerat. Läkaren sa "oj" och "förlåt", så jag misstänker att något inte riktigt gick som han hade planerat. Det gjorde ont ett bra tag efteråt, men slutligen gick smärtan över efter lite sömn i soffan. Tur att jag har möjlighet att jobba hemifrån i alla fall, jag kunde fördela arbetsuppgifterna under dagen så att jag kunde kombinera jobb, sjukhusbesök och vila.