Smilla hemma igen!

Den 29/7 rymde Smilla från Pers lägenhet i Blackeberg. Hon är (tyvärr) expert på att öppna dörrar och hon hade passat på att öppna ytterdörren när Per låg och sov då Per missat att låsa dörren. Tyvärr var även porten öppen då någon granne valt att ställa upp dörren. När Per vaknade upptäckte han att Leya och Nemi satt utanför porten och väntade snällt, men Smilla var spårlöst borta. Han letade hela natten efter henne och dagen därpå ringde han mig. Jag & Fredrik åkte över och letade i timmar efter Smilla, utan resultat. Vi satte även upp lappar i butiker, i portar, på träd och på den lokala pizzerian. Dagarna gick och Per letade efter henne hela tiden och frågade folk runt omkring om de hade sett henne.

Den 2 augusti fick Per äntligen napp. Vi var på väg att skriva ut nya lappar för att sätta upp när Per ringde mig och berättade att han hittat Smilla. Vilken otrolig lättnad! Dagar av oro, gråt, sömnlöshet... Två små pojkar hade observerat en "grå" katt uppe i ett träd och det visade sig att det faktiskt var Smilla! Högt uppe satt hon, i en tall. Det var ca 12 meter upp och mitt i en skogsdunge, så brandmännen kunde inte komma fram med stege för att få ner henne. Per var fast besluten att försöka klättra upp själv, men jag tyckte att det var en mindre bra idé att riskera hans liv för detta uppdrag. Istället satte jag mig framför datorn och googlade. Jag & Fredrik sökte på "trädklättrare" och hittade då för oss tidigare okända begrepp som "arborist" och "sektionsfällning". Från Wiki:

"En arborist är en trädvårdsspecialist som vårdar träd i städer, tätort, trädgårdar, och andra bebyggda miljöer. Arborister arbetar för att träden skall vara säkra, vackra, problemfria och leva länge. Benämningen arborist kommer från det latinska ordet arbor som betyder träd. Personer som arbetar med att beskära och vårda träd kan också kallas trädvårdare, beroende på kompetensnivå. Vid avverkningar kan en arborist plocka ner ett träd i små bitar så att påverkan på omgivningen blir obefintlig. Oftast klättrar arboristen upp i träden med hjälp av rep och säkerhetssele, vilket är skonsamt för trädet och gör det möjligt att nå även svåråtkomliga grenar i trädets krona."

Jag vet att jag tidigare läst artiklar i tidningar och på kattforum om klättrare som räddat katter ur trän. Så jag ringde runt. Jag måste ha ringt runt till minst 20 personer när jag slutligen hittade Roy, på Ranglo Axe HB i Uppsala. Hans svenska var lite knackig, det visade sig senare att han är en britt som nyligen flyttat till Sverige. Roy lät väldigt glad i telefon och han kunde ställa upp med att rädda Smilla, han skulle sätta sig i bilen på en gång. Så vi drog iväg till Per och inväntade Roy som tog sig till Bromma, han var där drygt 1 ½ timme efter samtalet. Roy klättrade upp i trädet utan problem, när han kom upp till Smilla blev hon dock rädd och fortsatte att klättra högre och högre upp i tallen. Grenarna började ta slut när Roy började prata lugnt med henne och fick tillåtelse att klappa henne försiktigt. Han fick henne att slappna av och slutligen lät hon honom ta henne i sin famn. Sedan tog han sig ner långsamt från tallen med Smilla under ena armen och repet i det andra. När Smilla väl kom ner ville hon inte riktigt släppa taget om sin räddare, men efter lite övertalning gjorde hon det tillslut. Roy tog enbart 500 kr för besväret, något som knappt täcker hans resekostnader kan jag tänka mig. Vilken kille! Han var verkligen duktig och väldigt trevlig dessutom.

Smilla 12 meter upp i tallen.

Efter nästan 4 dygn uppe i tallen (vi misstänker att hon suttit där hela tiden) var Smilla lite medtagen, men ändå väldigt pigg. Hon har givetvis magrat en del, men det är ju inte så konstigt när hon inte fått mat eller vatten på flera dagar. Det första hon gjorde när vi släppte henne lös i lägenheten var att springa fram till oss och kela! Inga psykologiska men där inte! Efter att hon fått kela med oss en stund åt och drack hon och några timmar efter det sussade hon gott. Vi passade på att möta upp de två småpojkarna vars tips lett till att vi fått tillbaka vår Smilla. De fick en generös hittelön och deras min när de tog emot den var obetalbar.

Per filmade räddningen och Fredrik har satt ihop början av räddningen och slutet. Mitten av räddningen gick inte att se från marken så bra då han var högt uppe i trädkronan.