Blå Faran farligare än vanligt

I förra veckan började jag lägga märke till att det var svårt att bromsa när jag körde i Blå Faran. På torsdagen var det en ordentlig utmaning att ta sig fram och tillbaka till jobbet då det var först när bromsen trycktes i botten som jag fick någon respons what so ever. Jag kunde pumpa pedalen upp och ner och det lät bara som att jag trampade luft. När pedalen var i botten bromsade hon sakta in, men tryckte jag lite tvärt märkte jag att hon sladdade och att det bara var ett av däcken som reagerade. Att jag klarade mig helskinnad hem den dagen var nog rätt otippat. Så jag bokade tid hos Bildoktorn (Vaksam i Finntorp) där jag med sorg i hjärtat lämnade henne ifrån mig på måndag morgon.

På måndag eftermiddag fick jag samtalet, hon var färdig att ge sig ut på vägarna igen. Jag smet tidigt från jobbet för att möta upp min lilla pärla. Från Farbror bildoktor fick jag höra om vad som hade inträffat, det visade sig att det var en berättelse han var något road av att framföra då han fnissade vid varje sak han tog upp (tror nog att han tyckte att jag var lite tokig som kunnat köra henne så länge med de problemen). Hon hade en läcka i bromsslangen (ursäkta om terminologin inte sitter som den ska) och ALL bromsvätska var slut. Det var tomt. Finito. Schlutt. Bromsbackarna fungerade inte, 3 av 4 var helt kaputt och den fjärde var i princip utsliten den med. Bromsskivorna hade fått massa vätska på sig (och tydligen går de inte att rengöra utan måste bytas ut) och de hade orsakat att bromsen bara sladdade när jag försökte bromsa. Så kära Blå Faran hade lidit länge i det tysta. Men allt byttes ut, vätska fylldes på och hon fick gott om kärlek hos bildoktorn. När jag skulle eskortera henne därifrån fick jag uppleva något nytt, bromsarna tog som bara den! Har aldrig varit med om att de varit så bra, nu hoppas jag att de lever länge till!