Igår var det äntligen dags för operationen jag väntat så länge på. Jag åkte kommunalt till jobbet på morgonen och sen kom Fredrik (<3) och hämtade mig på jobbet vid kl 14 och skjutsade mig till SÖS. Vi fick sitta och vänta ett tag på två olika avdelningar innan det var dags. När jag kom in i operationssalen möttes jag av 2 kirurger och 2 sköterskor, snacka om uppassad! Jag fick lägga mig ner på britsen och sedan blev jag bedövad under armen med ett flertal sprutor. När känseln försvunnit började den ena kirurgen skära bort ärrvävnad. De dränerade och skar bort allt som skulle bort och sedan brände de operationssåret med en "elektrisk pincett". Det sprakade och började ryka från den och de ena sköterskan sa att hon tyckte alltid att det luktade cheese doodles, men jag håller inte riktigt med om det... Efter det syddes såret igen med 3 stygn som jag måste ta bort om 14 dagar.
Ingreppet var en lite skrämmande upplevelse, det är rätt läskigt att få vara vaken under tiden. Jag fick höra en del kommentarer som jag hade kunnat klara mig utan (exempelvis sa den ena kirurgen till den andre: "Skär där... Nej! Inte SÅ djupt!"). Men utöver det faktumet att jag hade föredragit att inte höra vad de sa, eller höra läten från utrustningen när de höll på så var det ett snabbt och smärtfritt ingrepp. Det var först senare på kvällen när bedövningen började släppa som jag kände smärta, då bultade, brände och sved det. Smärtan är något bättre idag men går lite i vågor. Som tur är har jag kunnat vara hemma från jobbet idag så jag har tagit det lugnt och myst omkring i en stor rymlig t-shirt som inte klämmer åt på såret. Ikväll ska jag ta bort en del av bandaget och då kommer det förhoppningsvis att bli lättare att röra armen sedan.
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar