Har precis kommit hem från ytterligare ett besök på sjukhuset. Denna gången handlade det om mina biverkningar igen. Jag satt och funderade häromdagen på hur länge jag sökt hjälp och hur många läkare jag träffat längs vägen för enbart dessa besvär. Jag kom fram till att snart har det gått 2 år sedan problemen uppstod, ca 1 år sedan jag började söka hjälp och 10 (!) läkare har pratat med mig, tittat, klämt, känt, stuckit och petat på mig. Jag har fått ringa runt, boka tider, åka fram och tillbaka, ringa upp igen och tjata mig till att få hjälp. Jag har testat minst 5 olika mediciner och några salvor på det, utan resultat. Nu hoppas jag på att det här kommer att få ett slut snart.
I förra veckan ringde jag upp till Kirurgmottagningen och frågade varför jag inte blivit kallad till operation än och då får jag prata med en kirurg som läste innantill och sa att "proverna ser ju bra ut, vad mer vill du veta?"... Eh, jag skulle ju få en kallelse? Hon gick i alla fall med på ett återbesök och det var det jag var på idag. Efter att hon också klämt och känt, tagit prover, frågat massvis, konsulterat en annan kirurg osv så fick jag äntligen besked om att de ska göra en operation! Inte riktigt den operation som det pratades om från början, men de vill i alla fall (blunda nu syrran - vet att du inte vill läsa sånt här) skära bort en del infekterad hud som vägrar läka. Så (nu går det bra att läsa igen, ziz) nu kommer jag att få en kallelse till operation om ca 3 veckor. Kirurgen ville tydligen ha med en annan kirurg som hon diskuterat mitt fall med vid ingreppet och han var åter på plats först den veckan. Så nu måste jag sätta ordentlig fart med renoveringen, kommer att få lite svårigheter att röra mig ordentligt efter operationen.
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar